Browsing Category

familj

Den allra sista bilden

I dag har det gått precis en månad…
En månad sedan pappa somnade in.
En månad sedan kampen mot covid-19 tog slut…

Utanför fönstret singlar snön ner och termometern visar -8
Jag borde klä på mig och ta en lång lång promenad…
Rensa huvudet och fylla lungorna med frisk luft…
Men jag sitter kvar i soffan och stirrar in i elden…
Kroppen känns som gele och huvudet känns tungt..

Den här bilden som är min allra sista på pappa, är tagen på julafton då vi var förbi
hos honom och lämnade över en låda med julmat.
Om jag hade vetat där och då att det var den allra sista gången jag träffade pappa
hade jag struntat blankt i smittorisken och kastat mig om hans hals och
aldrig släppt taget.

Här berättar han just att han ju har snaps som står i kylskåpet
men att den får vänta tills febern är borta…..
Han fick aldrig öppna den där snapsen…
….han hann aldrig äta upp all julmaten heller…

Så måste jag avsluta inlägget med den här lilla damen…
Tokiga älskade lilla mamma…

Vi besöker henne 3-4 ggr i veckan och vi tycker hon gjort ganska många
framsteg sedan hon kom till sitt nya boende.
Framförallt använder hon sina händer mer och mer igen och har till
och med börjat klara av att äta lite själv…

Hon gestikulerar igen när hon pratar och hon sjunger mest hela tiden..
Sjunger sina tokiga gamla visor…oftast bara några rader men vad gör väl det…
Personalen får sig många goa skratt tack vare den den här lilla godingen…
Det bästa är att hon får fart på hela avdelningen…
Haha..
Personalen berättade att hon typ leder allsång ute i det gemensamma vardagsrummet….
Mamma börjar sjunga och de andra hänger på…
åååååå…DET hade pappa gillat….

Nu ska jag samla ihop mig en smula och jobba en stund…
Sen ska jag besöka den där sjungande toksaken….

Försökte lägga in en liten videosnutt på henne här ovanför men jag får
bara in ljudfilen…men vill ni så kan ni klicka på trekanten till vänster
och lyssna lite hur det kan låta när vi är på besök..;)

Tillägg: Såg just att om du läser bloggen från mobilen och klickar
på den stora trekanten så kommer filmen på sötsnöret…;)


Ha en fin dag!
Kraaaaaam Katarina

+226
familj livet

Maten är klaaaaar…..

Annonslänkar till lindex och cervera

Hejsan
Jag har funderat en del på vad som ska hända nu?
Hur gör man?
Nu när begravningen är över….hur gör man då?
Ska man bara hoppa in i sitt gamla liv igen och tralla på…
Får man skratta? Får man ha roligt och njuta av livet?

Ja man får ju det…livet rullar ju vidare och nu mer än någonsin inser jag att jag verkligen måste ta vara på min tid.
Jag behöver komma i gång med soveriet igen….sömnen har inte varit alls bra sedan i julas
och den är ju a och o gällande i stort sett allt.
Hoppa tillbaka till mitt gamla liv…..ja det får man ju svara både ja och nej på…
Inget kommer ju någonsin bli som förut igen…men vissa saker bara måste man ju göra…
Som att jobba tex.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kan jobba så mycket hemifrån….
Då kan man vila lite om man behöver, gråta en skvätt eller skratta åt en tokig dotter…..

Maaaaammaaaaaaa……maten är klaaaaaar….. ropade hon för någon timme sen…
Vänta vänta skrek jag….

…jag måste fota..;)

Bästa grytan finns HÄR Våra mattallrikar finns HÄR

Snabbt, enkelt och gott…
Kajsa vevade i hop lite wook minsann..
Hon fräste kyckling och frysta wookgrönsaker. Plussade på med en burk vattenkastanjer
och en burk bambuskott……i med cocosmjölk, salt, peppar och soya…
Å om man vill kan man ha på läskig sweetchilli…
Ni hör att jag inte tycker om sötsurt va..;)

Å här är hon inte alls ledsen även fast det ser ut så…
Hon bryter just ihop av skratt för något tok som hon själv sa…;)
En måndagslunch med den finaste man vet….det skulle jag plättlätt kunna ha som tradition…

Jomen så här ser det ju ALLTID ut när jag ska fota och den där hönabönan är i närheten…
Haha…vet inte riktigt om hon gör så att just rosorna får den uppmärksamhet de förtjänar..;)
Men hon alltså…..vad vore livet utan henne?
Min tröja har hon snott också minsann…
Ska det va så att ha vuxenbarn hemma?
De snor ens kläder och blir barnsligt busiga då det ska fotas….

Kram och ha en fin dag!
Katarina

+171
familj Lunch/middag

Ett vackert avsked

Aldrig att jag trodde att jag skulle lägga upp en begravningsbild på något av mina sociala medier….
Jag har alltid tyckt att sånna här bilder känns lite olustiga och inget man behöver dela med sig av….
Jag lägger ingen värdering alls i hur andra tycker, men så har jag känt…
…tills nu…
I går var jag på mitt livs sorgligaste begravning…
…men också på mitt livs vackraste begravning…

Den var som en av mina systerdöttrar skrev
“En otroligt vacker sista konsert!”

I inledningen spelade och sjöng min ena systerson en egenskriven låt till sin morfar.
Senare sjöng en annan systerdotter en sång som pappa för många år sedan bad henne sjunga
i fall han skulle gå bort före mormor…
Ytterligare en systerson höll ett vackert och gripande tal.
Å även fast det var svårt så tog han sig igenom det…så starkt….

Prästen höll ett långt och vackert tal om pappa och återigen
slogs jag av vilken otrolig man han var och hur många människor
han berörde…..för mig var han ju “bara pappa”….

Avslutningsvis sjöng pappa själv “När solen färgar Juninatten”

Det var jobbigt, sorgligt men framförallt värdigt och väldigt vackert.
Så så vackert…å jag är glad att jag kan känna så.

Det var såklart fler av oss som var där som gärna hade velat säga några ord,
men att klara det en sån här dag är det inte många som gör
och bara för att man säger en sak högt blir det inte mer betydelsefullt.
Det viktiga är hur det känns i hjärtat….

Livesändningen gick bra och det var flera hundra som deltog på det sättet.
Jag tror att pappa skulle ha varit nöjd över det avsked han fick.

Efteråt åkte vi ju alla hem var och en till sitt och det var det enda som kändes märkligt.
Jag hade så gärna velat krama pappas lillebror och lillasyster
som trotsade pandemin och kom dit, trots lång resväg….
Det kändes ju så märkligt att de skulle sätta sig i bilen och åka hem igen…
..utan ens en liten bulle….

När pandemin är över ska vi ta en riktig hyllningsfest för pappa.
Kram Katarina

+322
familj

Välkommen in hos mamma

Hallå där…
Nu har jag och ena syrran ägnat rätt många dagar av både tid och kraft på att fixa till det i lilla mammis nya lya….
Jag känner mig visserligen rätt dränerad på energi men ååååå vad det känns bra i hjärtat nu…

Självklart tyckte hon det var jobbigt, det här med att byta miljö….att lämna det som varit hennes trygghet de senaste månaderna.
Dessutom var hon först lite ledsen för pappa…det är på något sätt som att hon blir påmind om att något hänt så fort hon ser mig…..
……kanske för att det var jag som gav henne beskedet i förra veckan…..

Efter att vi pratat en stund kändes det bättre och efter några timmar kändes det riktigt bra
och vi tror att hon kommer att finna sig väl till rätta snabbt här <3 <3

Vi trivs i alla fall så himla bra att vi knappt vill åka hem…;)

Vi kikar…..

I går firade vi hennes 79-års dag på förra stället…..
…och i dag bar det alltså av till nya lilla lägenheten….
Mammas nya hem!

Så här såg det ut från början…
Ett rum med ett litet pentry, badrum, hall och klädkammare på 36 kvadrat.
En säng som man kan höja och sänka åt alla möjliga håll ingår i hyran…
Ja å så är det ju all inclusive också förstås….;)

Skönt att slippa rullstolen tycker mamma och provsitter nya soffan.
Vi hittade den på blocket för 300kr och köpte ny klädsel på Ikea.

Det var inga av mamma och pappas möbler som fick plats här förutom den gamla skinnfåtöljen och ett litet runt bord
men å andra sidan minns ju inte mamma riktigt det där med möblemanget…
Däremot hade hon stenkoll på alla gamla foton och vi kikade på min morfar och mormor….mammas moster och morbror,
henne själv och kusinen…..å vi har självklart tagit dit alla gamla fotoalbum….
Det blir roligt att bläddra i för både oss och henne tänker vi…

På väggen hänger både mammas hattar och även pappas favorithatt…
De kan hänga där och vara fina tills det blir sommar och hon kan ha dem på sig.
Nere till vänster ska pappas ena gitarr hängas upp.
I vår familj har vi flera som gärna spelar och sjunger och eftersom mammas liv
varit fyllt av musik kommer det bli toppen. Vi ska även få upp en nytagen bild på oss syskon men vi tänker att vi
skippar bilder på alla barnbarn och barnbarnsbarn….det blir så kolossalt mycket på väggarna då
och det blir bara rörigt för henne… I stället tänker vi att vi kan göra fler fotoböcker till henne.
Så ska vi såklart ställa dit fina bilder på pappa, men vi lugnar oss lite där…
Hon förstår inte riktigt än att han inte kommer tillbaka och vi vill gärna ta det i lite lagom takt.
Hon måste självklart få sörja på sitt sätt…
…det gör hon ju genom att fråga samma sak om och om igen…
-Vart är han?
-Varför blev det så här?
-Men förutom att han är i himlen…..är han frisk då?
-Hur kan han vara borta?
-Det är inge roligt…..

<3
-Men mamma du har ju oss!!!
-Vi behöver dig!!
<3 <3
-Ja jag har ju er…det är tur det….älskade “onge”…… <3

Vi har såklart flyttat dit små saker som alltid funnits i vardagen…
Den lilla kaffekvarnen har till exempel alltid stått på en hylla i köket och när jag var liten malde jag mariekex i den…;)
Mamma var mycket nöjd med att vi kunde fixa eget kaffe och att vi varit och köpt bullar….
Hon är inte mycket för sötsaker den lilla damen men själva grejen med att fika…det älskar hon….

Så hade vi filmmys och kände att jiiiises vad det här är härligt….
Superbra med en tv som går att svänga åt flera håll och här kommer vi hänga en hel del..;)
Underbart nu också att det är lite mer “riskfritt” att besöka mamma.
Hon har ju just haft covid och hon ska snart få vaccin…

Hoppas ni gillade lilla rundturen…
Kram Katarina

+360
familj Hemma hos

Aldrig mer…

Tusen tusen tack för alla kramar, alla fina ord, alla blombud, alla telefonsamtal, sms och all kärlek
som ni förmedlat på mina olika sociala medier….det finns inga ord som tillräckligt kan beskriva
hur mycket det betyder……..TACK…

Det har nu redan hunnit gå en vecka sedan pappa lämnade oss och vi har ägnat veckan åt att gråta,
kramas, skratta åt minnen och att bara försöka förstå….
…men det går inte….det går inte att förstå det där med aldrig mer….

….aldrig mer prata med honom…skratta med honom…
…aldrig mer få en kram eller hålla hans hand…
…aldrig mer….
…nej det går inte riktigt att ta in…

Det är ju också väldigt många praktiska saker att ta tag i då någon går bort
och det är faktiskt inte bara jobbigt, som man kanske kan tro…
Faktiskt så är det lite skönt att ha lite specifika uppgifter…
Sådant man liksom måste ta tag i …

Å så mitt i alltihop så har mamma ääääntligen fått ett permanent boende.
En liten minilägenhet på en avdelning för dementa.
Huxflux måste vi inreda och fixa så att det ska bli hemtrevligt och mysigt för både
henne och alla oss som kommer “hänga” där….
…å det vet vi ju alla…att om det är något som kan få mig att må en liten smula bra
så är det ju att få inreda….;)

En riktigt fin dag önskar jag alla er som kikar in här..
Kram Katarina

+438
blommor familj

Sov gott älskade pappa

I dag slutade pappas kamp mot covid-19 och samtidigt stannade världen….

Jag tar en liten paus…
Ta hand om er så länge och stor varm kram.
Katarina

+735
familj