
I måndags var vi ju hos vovvedoktorn, Sally och jag…
Vi går ju dit var 10:e dag ungefär och lämnar blodprov som skickas i väg på analys.
Vi väntar fortfarande på provsvaren….
Än så länge har det ju inte hänt så mycket med hennes värden, trots att
vi höjt dosen av den medicin hon äter i ganska snabb takt.
Nu är hon uppe på en väldigt hög dos……så därför är det ju så konstigt att hon inte svarar.
Det råder ingen tvekan om att det verkligen är cushings sjukdom hon har…
Om det vore fel diagnos skulle hon ha blivit jättesjuk av medicinen.
Att Sally dessutom fått diabetes, orsakad av cushings gör inte saken bättre.
Hon svarar ju inte på insulinet heller och riskerar nu att snart bli blind om inget händer.
Ögonen har varit grumliga länge.
Hon fortsätter minska i vikt, äter som en häst,
dricker som ett sjölejon och sover väldigt mycket….

Det känns ärligt talat lite hopplöst just nu och om inte vändningen kommer snart
hamnar vi kanske i ett läge där vi måste fatta en väldigt jobbigt beslut…
Vår lilla vovveflicka tynar ju bokstavligen bort utan att vi kan göra något…
Hon har inte ont någonstans men mår inte så bra…..
Då är det verkligen toppen att ha stor tomt på landet när man ska rastas…

Man kan i lugn och ro speja och spana…
….skälla lite om man känner för det och göra skojiga spår i snön..;)
Å när man blir trött och kall har man nära in till värmen…

Min älskade vovveflicka…..
Vi vill ha dig kvar länge till <3
I morgon är det pappas begravning så i dag ska jag göra färdigt de sista
förberedelserna inför det.
Jag har sagt upp allt man ska säga upp och skickat i väg räkningar för betalning.
Nästa vecka ska jag börja med själva bouppteckningen….
Men en sak i taget…
Kram Katarina