Den allra sista bilden

I dag har det gått precis en månad…
En månad sedan pappa somnade in.
En månad sedan kampen mot covid-19 tog slut…

Utanför fönstret singlar snön ner och termometern visar -8
Jag borde klä på mig och ta en lång lång promenad…
Rensa huvudet och fylla lungorna med frisk luft…
Men jag sitter kvar i soffan och stirrar in i elden…
Kroppen känns som gele och huvudet känns tungt..

Den här bilden som är min allra sista på pappa, är tagen på julafton då vi var förbi
hos honom och lämnade över en låda med julmat.
Om jag hade vetat där och då att det var den allra sista gången jag träffade pappa
hade jag struntat blankt i smittorisken och kastat mig om hans hals och
aldrig släppt taget.

Här berättar han just att han ju har snaps som står i kylskåpet
men att den får vänta tills febern är borta…..
Han fick aldrig öppna den där snapsen…
….han hann aldrig äta upp all julmaten heller…

Så måste jag avsluta inlägget med den här lilla damen…
Tokiga älskade lilla mamma…

Vi besöker henne 3-4 ggr i veckan och vi tycker hon gjort ganska många
framsteg sedan hon kom till sitt nya boende.
Framförallt använder hon sina händer mer och mer igen och har till
och med börjat klara av att äta lite själv…

Hon gestikulerar igen när hon pratar och hon sjunger mest hela tiden..
Sjunger sina tokiga gamla visor…oftast bara några rader men vad gör väl det…
Personalen får sig många goa skratt tack vare den den här lilla godingen…
Det bästa är att hon får fart på hela avdelningen…
Haha..
Personalen berättade att hon typ leder allsång ute i det gemensamma vardagsrummet….
Mamma börjar sjunga och de andra hänger på…
åååååå…DET hade pappa gillat….

Nu ska jag samla ihop mig en smula och jobba en stund…
Sen ska jag besöka den där sjungande toksaken….

Försökte lägga in en liten videosnutt på henne här ovanför men jag får
bara in ljudfilen…men vill ni så kan ni klicka på trekanten till vänster
och lyssna lite hur det kan låta när vi är på besök..;)

Tillägg: Såg just att om du läser bloggen från mobilen och klickar
på den stora trekanten så kommer filmen på sötsnöret…;)


Ha en fin dag!
Kraaaaaam Katarina

+226
familj livet

You Might Also Like

16 Comments

  • Reply
    Jessica
    10 februari, 2021 at 11:12 f m

    Vilken underbar mamma ❤️ hon gör även min dag! 🌷😍
    Beklagar din stora sorg 💔 det är hemskt att förlora en förälder. Min pappa gick bort när jag var 20 och han 43. Det var länge sen nu…27 år. Sorgen går inte över men man får med tiden lite distans och lättare (tycker jag) att minnas det bästa och roligaste. All kärlek till dig och de dina ❤️❤️❤️❤️

    0
    • Reply
      Sallys hus
      10 februari, 2021 at 12:13 e m

      Men ååå jag är så ledsen för din skull <3 43 var ju på tok för tidigt och att mista sin pappa då man bara är 20 måste ju ha varit fruktansvärt <3 Jag hoppas att den tiden kommer då vi verkligen kan njuta av alla fantastiska minnen vi har av honom. <3
      Stor kram till dig! <3 <3 <3

      0
  • Reply
    Mia
    10 februari, 2021 at 12:24 e m

    Så härligt att se henne sjunga , hon är en riktig energiknippe, min mamma var på avlastning på ett demensboende,hon hade högläsning för de andra , läste samma sida 5ggr men det var nytt varje gång , det blev en ledig plats på det boende och hon blev erbjuden den , personalen tyckte hon skulle få den men vi tackade nej , idag hyr hennes kommun en plats på ett serviceboende i min kommun och hennes man hyr en lägenhet utanför serviceboende , vilket gör att dom kan vara tillsammans alla dagar gå till varandras lägenheter ,dom bara sover skilt ,det bästa som kunde hända ❤️

    0
    • Reply
      Sallys hus
      11 februari, 2021 at 8:58 f m

      Ååå va underbart! Både med högläsningen men framförallt att de kan bo nära varandra och ses varje dag. det var precis så min pappa önskade att det skulle bli. Det var hans plan…att flytta till mindre och närmre. Stor kram <3

      +1
  • Reply
    Lena
    10 februari, 2021 at 2:05 e m

    Du skriver verkligen fint om dina föräldrar. Sorgen är stor när någon inte finns kvar längre.

    0
    • Reply
      Linda
      10 februari, 2021 at 4:59 e m

      Härligt att din mamma verkar trivas på sitt boende 🥰 min mamma skulle jag så gärna också vilja besöka, men de avråder pga Covid19. Hoppas att sprutan nr två är på gång snart där hon bor. ♥️🤗

      0
      • Reply
        Sallys hus
        11 februari, 2021 at 9:08 f m

        Åå..jag förstår det. Hos mamma får man komma max 3 personer i taget och bara vara inne i hennes rum. Alla på hennes boende har fått sprutorna förutom hon själv och en till. Hon har ju precis haft covid och fått första sprutan. Det är i stort sett bara jag och min ena syster som åker dit och bara om vi känner oss helt friska såklart. Det finns både munskydd och engångsvisir man får ta där.
        Vi sitter inte för nära och tvättar och spritar både våra och mammas händer flera gånger då vi är där. Vi tycker det är SÅ viktigt att vi besöker henne ofta. Annars riskerar vi att hon inte känner igen oss…så var det ju precis efter jul…Vi vill ta vara på all den sista tid vi kan innan hon blir ännu sämre i sin Alzheimer.
        Vi känner att det är värt risken för oss att bli smittade där även fast vi löper större risk på ica….
        Stor kram och hoppas du kan träffa din mamma snart <3

        0
    • Reply
      Sallys hus
      11 februari, 2021 at 8:58 f m

      Tack snälla <3 Ja den är nästan outhärdig...

      0
  • Reply
    Inger
    10 februari, 2021 at 2:15 e m

    Vilken underbar härlig “tjej” din lilla mamma är. Så underbart att hon får fart på de andra
    Det behövs säkert
    Har hon förstått vad dom hänt din lilla pappa?. Det är ju fantastiskt att du besöker henne så ofta. Ta hand om dig själv. Kraaam Inger 😀

    0
    • Reply
      Sallys hus
      11 februari, 2021 at 9:02 f m

      Haha…ja visst är hon… <3 Både ja och nej....hon förstod då vi berättade, sedan glömde hon...sen på begravningen grät hon och förstod vad som hände....men så sa hon plötsligt där vid kistan...-Men han är väl frisk i alla fall?
      Nu är hon glad för det mesta men hon känner nog att något saknas och är fel...men kan kanske inte riktigt sätta fingret på vad det är. I går kunde hon inte riktigt förstå varför jag hade flyttat hemifrån och inte bodde där på hemmet hos henne...sötfian... Å ja vi tänker att vi hellre besöker henne lite kortare stunder (ca 1,5 timme) och oftare, än sällan och länge.
      Vi vill ju att hon ska känna igen oss så länge som möjligt.
      Kram fina du!

      0
  • Reply
    E
    10 februari, 2021 at 2:37 e m

    Underbart! Din mamma är så härlig, förstår vilket tillskott på boendet! Förstår att det svider när du tänker tillbaka på sista gången med din pappa, kramas måste man ju bara snart få göra igen för det är tärande att låta bli…

    0
    • Reply
      Sallys hus
      11 februari, 2021 at 9:03 f m

      Ja det är hon nog…men de verkar vara härliga de andra som bor där också och det är så mysigt att höra deras tjatter från allrummet när man kommer eller går…;) Ja nu längtar man efter kramar…

      0
  • Reply
    Helenas enkla vardag
    10 februari, 2021 at 9:36 e m

    Så härligt att se din mamma! Så obrydd av allt annat. Underbart🥰

    0
    • Reply
      Sallys hus
      11 februari, 2021 at 9:10 f m

      Ja hon är en riktig underbaring och glädjespridare… <3 Kram fina vän!

      0
  • Reply
    Ulrica Hållén
    11 februari, 2021 at 10:57 f m

    Underbara mamma, och finaste pappsen ♥️. Nu har jag både gråtit en skvätt och skrattat högt, tack för känslostormen du bjuder på, vännen!
    Nu måste det snart bli en Covid-fri vår och sommar så vi kan få chansen att samla tjejerna igen, saknar det så mycket.
    KRAMAR

    0
    • Reply
      Sallys hus
      11 februari, 2021 at 4:05 e m

      Ååå jaaa det saknar jag med <3 <3 <3

      0

Leave a Reply