Hej
Jag vet inte i vilken ände jag ska börja…
…det är så många ord…så många tankar som behöver få komma ut…
Jag får nog helt enkelt börja med att rikta mitt allra största och varmaste tack till alla er som
tänker på oss. Mitt hjärta svämmar över bara av att tänka på all kärlek som finns…
Mitt i all tragedi som blir under en sådan här långdragen pandemi, växer något annat fram…
En värme och en medmänsklighet som man inte trodde fanns.
Vi är så många som på det ena eller andra sättet har blivit drabbade av just covid-19….
För att inte tala om all annan sjukdom som pågår samtidigt…
Ni är många som delat med er av era historier….både ledsamma och sådana som slutar väl…
Tack för att ni delar!
Några skrev att det var starkt av mig att uppdatera här i bloggen…
Tro mig..stark är det sista jag är just nu…
Bloggen är ju min ventil…mitt ställe där jag kan skriva av mig…oftast helt oviktiga klokskaper…
…eller viktiga inredningstankar..;)
Jag vill ju att det här ska vara en oas där allt får lov att vara glatt och härligt…och alldeles tokigt..…
…det finns så mycket elände ändå.
Just för tillfället är det ju SÅ svårt…..
…jag hoppas det förändras snart för jag tror inte på att grotta ner sig och bara gråta dag ut och dag in….
…det vet jag med all säkerhet att varken min mamma eller min pappa skulle vilja att vi gjorde….
Men eftersom det var ganska länge sedan Sallys hus var en ren inredningsblogg och jag numera
kallar den livsstilsblogg med lite galenskap, känner jag ju också att jag vill dela med mig även av livets svårigheter….
….även fast det ibland tar emot och är jobbigt.
Jag känner dessutom att all kärlek ni skickar i form av långa kommentarer, korta kommentarer,
hjärtan och kramar….de hjälper till att bära allt det tunga….
….å de får mig att förstå att ni är så många där ute som bryr er om och som undrar….
TACK….såklart måste jag ju berätta för er hur det går…
…såklart…
Jag tänder ett ljus för min mamma och pappa…
Hjärtat får symbolisera mamma och all den kärlek som finns där emellan
henne och den där tomtegubben…Jag ber till högre makt att de kommer att få ses igen…
Kämpa på nu, tillsammans är vi starka!
Det är mycket som inte blivit som det skulle det här året för så många
och jag måste säga att det känns skönt att det snart är slut…
Jag ser fram emot ett 2021 med en stor förhoppning
om att det är då vi får tillbaka våra liv så att allt blir som vanligt igen….
Kram Katarina
32 Comments
Christine
29 december, 2020 at 11:00 f mAtt våga visa sig svag är att vara stark❤️
Sen är det en sak jag tänkt på senaste dagarna, och det är hur viktigt det är att tala om för andra hur elakt detta virus faktiskt är. Vi behöver ständigt påminnas, för folk verkar glömma det lite då och då och det är just i de stunderna det kan bli farligt. Så mitt i all din sorg och oro så gör du något så oerhört viktigt för alla dina medmänniskor. Tack❤️
Sallys hus
29 december, 2020 at 11:25 f mMen tack snälla… de orden gick rakt in i hjärtat och droppar nu ner på tangentbordet från mina ögon..
Precis så är det…man har ingen aning om vem som drabbas hårdast….ta bara mina föräldrar som exempel…
Aldrig att jag trodde att pappa skulle bli så hårt drabbad….
Stor kram till dig!
Eva
29 december, 2020 at 11:25 f mOrd behövs inga fler för du uttrycker allt så bra själv både i med och motgång . Du är mitt dagliga må bra piller så jag lämnar ett litet spår här idag och skickar massa massa saltstänkta styrkekramar från västkusten och håller och hoppas att allt går så bra det bara kan. Kramar och kärlek ❤️
Sallys hus
29 december, 2020 at 11:27 f mMen åååå… nu blev jag rörd och gråter ännu mer…fast jag ler samtidigt..TACK…nu fick du mig att må lite bra..
Stor kram
Monika
29 december, 2020 at 11:45 f mSå tacksam för att du orkar uppdatera. Tänker så ofta under dagarna på dig och dina föräldrar. Håller med Christine, så viktigt det du gör kring detta farliga virus, att påminna oss alla. Verkar vara många som inte tar det på allvar, det här drabbar andra inte oss. Våra barn och deras familjer fick ganska lindrig form men min sons sambo har inte fått tillbaka luktsinnet efter 7 månader. Saker luktar mindre och annorlunda och en del saker luktar otäckt så de kan hon inte längre äta. En bagatell jämfört med dina föräldrar, men ändå.
Kram Monika
Sallys hus
29 december, 2020 at 12:36 e mÅ tack snälla rara du <3 Men åå stackars henne <3 Fy så hemskt...hoppas det kommer tillbaka.
Man kan ju aldrig jämföra sin egen olycka med andras... Din svärdotters problem blir ju inte bättre bara för att någon annan har det värre <3 <3 <3 Så det är absolut ingen bagatell..
Stor kram till dig och tack för att du delar med dig!
Jessica
29 december, 2020 at 1:32 e mHoppas verkligen det vänder för din pappa och mamma. Maktlösheten att inte få finnas där och vara ett stöd vet jag hur den känns. Alla turer min mamma gjort till onkologen och blivit kvar i flera veckor. Telefonkontakt, javisst, men det är svårt att trösta en förtvivlad människa per telefon!! Man vill ju hålla hand och krama om. Pga detta virus blir ju allt annorlunda. Men man får stå ut, vi är ju alla lika inför dom restriktioner som gäller vare sig man vill eller inte. Ta hand om er. Kram Jessica
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:10 f mÅ ja visst är det hemskt… Jag skulle så gärna vilja vara där…särskilt hos mamma nu när pappa inte kan komma dit…hon måste ju undra vart han tagit vägen….Vi hoppas att mammas avdelning blir covid-fri snart så att vi med hjälp av skyddsutrustning kan få komma till henne…<3 Hoppas att då får fler fina stunder med din mamma<3 kram
Razzy
30 december, 2020 at 7:41 e mTassar in och lämnar en lång varm kram och jag håller en tumme så hårt det bara går med förhoppning om att din pappa snart mår bättre. Jag har bara haft lycka slut på de mina som har haft denna hemska sjukdom, däremot så har jag själv drabbats av sjukdomen på annat sätt, jag har förlorat jobbet precis, men det är ju lättare att hantera. Hoppas verkligen att allt går bra med dina föräldrar. ❤️
Sallys hus
30 december, 2020 at 10:48 e mÅ tack snälla <3 Men ååå vad ledsamt med jobbet....ja tänk så många andra negativa effekter förutom sjukdom och död
det här hemska viruset ställer till med...
Jag håller tummarna att det löser sig för dig <3
Kraaaam
Åsa
29 december, 2020 at 1:30 e m❤️
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:08 f mkram
Lotta
29 december, 2020 at 2:36 e mSå fint du skriver ,blir så röd av att läsa. Visst är det svårt att inte få finnas vid deras sida och hålla handen. Otäckt virus är det och man måste nog påminnas hela tiden om det som någon skriver här på kommentaren . Tycker det är bra att du skriver här om det och skönt för dig att lätta ditt hjärta lite också. Sen måste man såklart få vara ledsen
Hoppas allt blir bra med dem båda, <3 . Kram
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:12 f mTack snälla….ja fy det är verkligen hemskt… Å man hoppas ju att alla håller ut ett tag till… vi är ju inte vaccinerade ännu men det är ju lätt att slappna av bara för att man vet att det finns ett…
Kram till dig <3
Marie
29 december, 2020 at 3:44 e mDet är en blogg till för också att visa alla sina känslor, så tänker jag kring min i allafall. Finadetaljbilder du visar och fint hjärtat var i granen
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:13 f mJa visst är det så <3 tack snälla <3
Mia
29 december, 2020 at 4:11 e mKänner du dig nerstämd så läs ditt inlägg när din mamma var på besök och vattna buskarna , det var så härligt skrivet ger både glädje och energi , fast din mamma lider av minnessvaghet så ger hon så mkt glädje , vet inte om jag skrivit det tidigare men även min mamma har alzheimers och jag har jobbat på en avd med demenssjuka i 6-7 år , många kramar ❤️
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:15 f mÅååå…tack för påminnelsen… jag brukar faktiskt göra det ibland men nu var det ett tag sedan. Jag läste det direkt efter jag läst din kommentar och det fick mig att le….den dagen är ett fantastiskt minne <3
Du vet ju precis hur det är....<3 <3 <3 stor kram
Carina
29 december, 2020 at 4:13 e mSänder en varm kram till dig och din familj och hoppas allt går bra. Din blogg är alltid fylld av kärlek till både dina nära och för oss som läser den. Det tackar man för i denna svåra tid som vi befinner oss i. Blir alltid på lite bättre humör när jag tittar in.
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:15 f mÅ vad glad jag blir…det värmer i hjärtat att du känner så. Stor kram
E
29 december, 2020 at 4:30 e m❣️❣️🙏🏻🙏🏻
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:15 f mKraaaaaaam
Lena - gott för själen
29 december, 2020 at 6:51 e mMen kära vän! Har inte hunnit titta in här på länge (förutom en kort julhälsning). Det har hänt en massa tråkigheter ser jag. Såååå tufft. Och ännu tuffare när ni inte kan vara nära! Sänder mina varmaste tankar och med hopp om ett tusen gånger bättre 2021!
Kram Lena
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:16 f mHallå fina du…
Ja det har varit en del… en olycka kommer ju sällan ensam heter det ju…
Å ja nu hoppas vi på ett fantastiskt 2021
Kraaaam
Rebecca
29 december, 2020 at 6:55 e mTa hand om dig själv, massor av styrkekramar!
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:17 f mJa tack, det gör jag….kram
Anna
29 december, 2020 at 8:48 e mÄlskade älskade vännen ❤
Det finns inga ord i världen som känns lämpliga just nu… Men som du skrev om mig en gång… om du inte vet vad du ska säga till den som har det tufft – säg det, jag vet inte vad jag ska säga…
Det enda jag vill är att få krama dig och gå en lång promenad tillsammans… Ta med varm chokad och sitta på en stubbe i skogen och kankse bara titta rakt ut.
Eller så skulle vi titta på en urmysig film och svepa in oss i filtar och kanske gråta en skvätt av glädje när allt slutar precis så där förutsägbart som man önskar…
Jag skickar mina varmaste kramar, min kärlek och omtanke, och ber om att allt snart ska vända och bli bättre ❤🙏
Anna
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:19 f måååå älskade vännen…..jiiiiises vad jag blev sugen på varmchoklad på en stubbe i skogen….eller mjaa…jag sitter nog gärna på något varmt…;) Film och kramar låter också härligt….när kommer du?
Nä skämt åsido….jag hoppas 2021 blir året då vi kan kramas på riktigt igen….prata ikapp och skratta tills vi kiknar <3
Saknar dig så! Kram
Lena Lundberg
29 december, 2020 at 9:20 e mVilken oro för dig och familjen. ❤️ En dag i taget… så har vi levt sen olyckan i somras..MEN imorgon åker mannen och jag och hälsar på svågern. Jag har inte sett honom sen i juni, men min man har träffat honom några gånger , innan Corona slog till.
Det känns både fantastiskt och nervöst…
Varma kramar till dig!
Sallys hus
30 december, 2020 at 7:21 f mMen åååå…va härligt att äntligen få ses igen men jag förstår att det känns lite nervöst.
Det gör det ju alltid då det gått lång tid och särskilt om någon varit så sjuk och skadad.
Jag önskar er en fantastisk dag med en massa kärlek <3
Tusen tack för att du delar med dig av din historia!
Kraaaaam
Jeanette
30 december, 2020 at 3:00 e mVill bara önska dig ett Gott Slut och säga att vi är många som tänker på dig i denna tid<3
Kraam Jeanette
Sallys hus
30 december, 2020 at 10:55 e mÅååå tusen tack fina du <3 det värmer ska du veta.
Gott slut och Gott Nytt År!
Kraaaam