Den där blogg-cliffhangern ni vet…
Kajsa som sagt upp sin lilla lya….
Så klaaaart ska ni få veta vad som är på gång..;)
Kanske inget revolutionerande tycker ni….men för mig är det STORT…
…hon ska åka ifrån mig……
Mitt lilla barn ska resa långt långt bort…
Hon ska till Calgary i Kanada och plugga i höst…
Alltså jag hör själv hur fantastiskt och spännande det låter…
Å JA jag är självklart STOLT över att hon som enda student från sin sektion
blev uttagen att åka. Att hon av 700 sökande är en av 3 från Örebro universitet som får åka dit…
SÅKLART är jag jätte stolt över henne….
Men ändå……
Kanada är ju så himla långt bort.
Hon ska läsa sin allra sista termin där. Hon går ju media/komminikation/pr-programmet
och den här terminen skriver hon sin C-uppsats så att hon ska kunna sticka i väg till hösten.
Hon ha redan fått erbjudande om fast heltidstjänst på marknadsavdelningen på ett stort företag här i Örebro.
Hon tackade nej såklart eftersom hon vill gå färdigt sin utbildning…
Det förstod företaget och nu är de beredda att vänta på henne…
Alltså jag vet ju att hon är ambitiös och duktig…..men….
….OMG vad mammahjärtat blir sprickfärdigt av stolthet….
Min lilla lilla flicka som blivit en fantastisk ung kvinna….
Jag fattar det bara inte!!
Åter till det här med Kanada…
Jag tycker det hade räckt med typ Uppsala eller så…
Tyckte egentligen det räckte med att hon flyttade hemifrån….
Andra sidan stan är tillräckligt långt bort.
Visst en termin går snabbt och vi kommer kunna höras via messenger, sms, skype och telefon…
Men alltså familjemiddagar och kramarna då??
Kramarna och det här fysiska….
Jag måste liksom ta på mina barn då vi ses…
Jag är ju rätt fysisk och lägger gärna en hand på någons arm eller axel eller så…
Särskilt på mina barns……
Mina fina vuxenbarn…
Å som ni förstår måste vi ju åka på semester i höst….
…..till Calgary……
K