Browsing Category

familj

Ett vackert avsked

Aldrig att jag trodde att jag skulle lägga upp en begravningsbild på något av mina sociala medier….
Jag har alltid tyckt att sånna här bilder känns lite olustiga och inget man behöver dela med sig av….
Jag lägger ingen värdering alls i hur andra tycker, men så har jag känt…
…tills nu…
I går var jag på mitt livs sorgligaste begravning…
…men också på mitt livs vackraste begravning…

Den var som en av mina systerdöttrar skrev
”En otroligt vacker sista konsert!”

I inledningen spelade och sjöng min ena systerson en egenskriven låt till sin morfar.
Senare sjöng en annan systerdotter en sång som pappa för många år sedan bad henne sjunga
i fall han skulle gå bort före mormor…
Ytterligare en systerson höll ett vackert och gripande tal.
Å även fast det var svårt så tog han sig igenom det…så starkt….

Prästen höll ett långt och vackert tal om pappa och återigen
slogs jag av vilken otrolig man han var och hur många människor
han berörde…..för mig var han ju ”bara pappa”….

Avslutningsvis sjöng pappa själv ”När solen färgar Juninatten”

Det var jobbigt, sorgligt men framförallt värdigt och väldigt vackert.
Så så vackert…å jag är glad att jag kan känna så.

Det var såklart fler av oss som var där som gärna hade velat säga några ord,
men att klara det en sån här dag är det inte många som gör
och bara för att man säger en sak högt blir det inte mer betydelsefullt.
Det viktiga är hur det känns i hjärtat….

Livesändningen gick bra och det var flera hundra som deltog på det sättet.
Jag tror att pappa skulle ha varit nöjd över det avsked han fick.

Efteråt åkte vi ju alla hem var och en till sitt och det var det enda som kändes märkligt.
Jag hade så gärna velat krama pappas lillebror och lillasyster
som trotsade pandemin och kom dit, trots lång resväg….
Det kändes ju så märkligt att de skulle sätta sig i bilen och åka hem igen…
..utan ens en liten bulle….

När pandemin är över ska vi ta en riktig hyllningsfest för pappa.
Kram Katarina

familj

Välkommen in hos mamma

Hallå där…
Nu har jag och ena syrran ägnat rätt många dagar av både tid och kraft på att fixa till det i lilla mammis nya lya….
Jag känner mig visserligen rätt dränerad på energi men ååååå vad det känns bra i hjärtat nu…

Självklart tyckte hon det var jobbigt, det här med att byta miljö….att lämna det som varit hennes trygghet de senaste månaderna.
Dessutom var hon först lite ledsen för pappa…det är på något sätt som att hon blir påmind om att något hänt så fort hon ser mig…..
……kanske för att det var jag som gav henne beskedet i förra veckan…..

Efter att vi pratat en stund kändes det bättre och efter några timmar kändes det riktigt bra
och vi tror att hon kommer att finna sig väl till rätta snabbt här <3 <3

Vi trivs i alla fall så himla bra att vi knappt vill åka hem…;)

Vi kikar…..

I går firade vi hennes 79-års dag på förra stället…..
…och i dag bar det alltså av till nya lilla lägenheten….
Mammas nya hem!

Så här såg det ut från början…
Ett rum med ett litet pentry, badrum, hall och klädkammare på 36 kvadrat.
En säng som man kan höja och sänka åt alla möjliga håll ingår i hyran…
Ja å så är det ju all inclusive också förstås….;)

Skönt att slippa rullstolen tycker mamma och provsitter nya soffan.
Vi hittade den på blocket för 300kr och köpte ny klädsel på Ikea.

Det var inga av mamma och pappas möbler som fick plats här förutom den gamla skinnfåtöljen och ett litet runt bord
men å andra sidan minns ju inte mamma riktigt det där med möblemanget…
Däremot hade hon stenkoll på alla gamla foton och vi kikade på min morfar och mormor….mammas moster och morbror,
henne själv och kusinen…..å vi har självklart tagit dit alla gamla fotoalbum….
Det blir roligt att bläddra i för både oss och henne tänker vi…

På väggen hänger både mammas hattar och även pappas favorithatt…
De kan hänga där och vara fina tills det blir sommar och hon kan ha dem på sig.
Nere till vänster ska pappas ena gitarr hängas upp.
I vår familj har vi flera som gärna spelar och sjunger och eftersom mammas liv
varit fyllt av musik kommer det bli toppen. Vi ska även få upp en nytagen bild på oss syskon men vi tänker att vi
skippar bilder på alla barnbarn och barnbarnsbarn….det blir så kolossalt mycket på väggarna då
och det blir bara rörigt för henne… I stället tänker vi att vi kan göra fler fotoböcker till henne.
Så ska vi såklart ställa dit fina bilder på pappa, men vi lugnar oss lite där…
Hon förstår inte riktigt än att han inte kommer tillbaka och vi vill gärna ta det i lite lagom takt.
Hon måste självklart få sörja på sitt sätt…
…det gör hon ju genom att fråga samma sak om och om igen…
-Vart är han?
-Varför blev det så här?
-Men förutom att han är i himlen…..är han frisk då?
-Hur kan han vara borta?
-Det är inge roligt…..

<3
-Men mamma du har ju oss!!!
-Vi behöver dig!!
<3 <3
-Ja jag har ju er…det är tur det….älskade ”onge”…… <3

Vi har såklart flyttat dit små saker som alltid funnits i vardagen…
Den lilla kaffekvarnen har till exempel alltid stått på en hylla i köket och när jag var liten malde jag mariekex i den…;)
Mamma var mycket nöjd med att vi kunde fixa eget kaffe och att vi varit och köpt bullar….
Hon är inte mycket för sötsaker den lilla damen men själva grejen med att fika…det älskar hon….

Så hade vi filmmys och kände att jiiiises vad det här är härligt….
Superbra med en tv som går att svänga åt flera håll och här kommer vi hänga en hel del..;)
Underbart nu också att det är lite mer ”riskfritt” att besöka mamma.
Hon har ju just haft covid och hon ska snart få vaccin…

Hoppas ni gillade lilla rundturen…
Kram Katarina

familj Hemma hos

Aldrig mer…

Tusen tusen tack för alla kramar, alla fina ord, alla blombud, alla telefonsamtal, sms och all kärlek
som ni förmedlat på mina olika sociala medier….det finns inga ord som tillräckligt kan beskriva
hur mycket det betyder……..TACK…

Det har nu redan hunnit gå en vecka sedan pappa lämnade oss och vi har ägnat veckan åt att gråta,
kramas, skratta åt minnen och att bara försöka förstå….
…men det går inte….det går inte att förstå det där med aldrig mer….

….aldrig mer prata med honom…skratta med honom…
…aldrig mer få en kram eller hålla hans hand…
…aldrig mer….
…nej det går inte riktigt att ta in…

Det är ju också väldigt många praktiska saker att ta tag i då någon går bort
och det är faktiskt inte bara jobbigt, som man kanske kan tro…
Faktiskt så är det lite skönt att ha lite specifika uppgifter…
Sådant man liksom måste ta tag i …

Å så mitt i alltihop så har mamma ääääntligen fått ett permanent boende.
En liten minilägenhet på en avdelning för dementa.
Huxflux måste vi inreda och fixa så att det ska bli hemtrevligt och mysigt för både
henne och alla oss som kommer ”hänga” där….
…å det vet vi ju alla…att om det är något som kan få mig att må en liten smula bra
så är det ju att få inreda….;)

En riktigt fin dag önskar jag alla er som kikar in här..
Kram Katarina

blommor familj

Ett svart hål

Hej alla rara…
Från djupet av mitt hjärta…
Ett stort stort TACK…
Det betyder mer än det finns ord till att ni är så otroligt många som på olika sätt bryr er om….

Jag förstår att ni undrar….jag förstår det…
Å förlåt mig men jag trillade ner i ett stort svart hål och har tumlat runt där några dagar…
Har haft svårt att göra något över huvud taget…
Har läst era fina hälsningar här, på FB, messenger, sms, mail och insta…men orken har inte riktigt
funnits de senaste dagarna att vare sig svara er eller uppdatera bloggen….

Precis som de första pärlhyacinterna viskar om våren skriker jag KÄMPA PAPPA!!
Man har nu gjort en trakeostomi operation på pappa men han är fortfarande djupt djupt sövd.
Kroppen vill inte riktigt jobba med respiratorn och han drar på sig den ena bakterien efter den andra…
Nu senast är det svamp i lungsekretet….Alla dessa infektioner gör ju inte precis så att lungorna får tid att läka.
De är fortfarande alldeles fulla av elaka coronabakterier…:(

Vi kan bara tända ljus och hoppas….hoppas att det snart ska komma ett litet steg i rätt riktning…
Det här har tagit all min kraft så nu har jag bestämt mig för att ta tag i mig själv…
I dag har M och jag haft en urmysig dag med en massa må-bra-saker.

Jag känner också att jag behöver börja skriva om må-bra-saker här också….
…just nu känns bloggen bara som ett ställe för jämmer och elände…

Så måste det sååååklaaaart få vara också….

…..men för min egen skull behöver jag nog få skriva om oviktiga saker
som runtflyttade fåtöljer och vikten av att ha likadana galgar i garderoben osv….

…..jag behöver hitta tillbaka till alla prickar…..och glada gubbar….;)
Kanske kan det bli en salig röra här…precis som det är i min hjärna just nu…
Ena stunden känns det helt ok…för att nästa vara vid ruinens brant och det virvlande svarta hålet igen….
Det blir nog så…
Det kommer nog vara en mix av hopp och förtvivlan här inne…

Jag vill avsluta det här blogginlägget med något riktigt roligt i alla fall…
I går när syster och jag besökte mamma….
Då var hon precis som innan hon fick covid….
Hon kände igen oss….
SÅ glada vi blev…
Hon kunde inte våra namn men hon visste att vi var hennes barn
och hon visste att vi är en smula tokiga…;)

Nu är vi just hemma hos en älskad son på tacomys och de ropar på mig…;)

Stor kram till er och ha en fin kväll!
Katarina


familj kök livet

Mamma

Jag är ungefär 4 år och du sätter upp mig på köksbänken så att jag ska se bättre…
Du vispar smeten till sockerkakan samtidigt som vi sjunger idas sommarvisa….

När smeten är färdig vill jag ju som alltid slicka visparna…
Du säger skrattande att ALL smeten MÅSTE ner i kakformen, annars blir det inte bra…
PLUS att man kan få ont i magen av för mycket smet….
Sen doppar du snabbt ner visparna lite extra när du tror att jag inte ser och räcker över dem till mig.
Medans jag slickar i mig av det där himmelskt goda tittar du på mig
med så mycket kärlek i blicken att det skulle räcka till att värma upp en hel värld…….

Du håller armarna om mig och stryker mig över kinden…
Säger att killar är inget att gråta för och att jag var värd någon bättre…
Jag hade inte hittat min prins än…..så rätt du hade!

Jag är höggravid och längtar SÅ efter att få bli mamma…..
…undrar lite förfärat hur det kommer kännas för dig…jag är ju så rädd att det inte ska kännas lika
speciellt för dig som för mig…Du har ju redan 5 barnbarn….
Då ser du mig intensivt i ögonen och säger…
-Men lilla gumman….ALLA barn är speciella…
…och att DU ska få barn…..DET är speciellt….

När jag bara 1,5 år senare lite panikfyllt undrar hur jag ska kunna älska mitt barns
lillebror eller lillasyster lika mycket skrattar du åt mig och säger…
-Men älskade vän….Det finns plats för precis hur mycket kärlek som helst i ett mammahjärta…
…det räcker åt alla…. du behöver inte dela…det fylls bara på med mer och mer….

Barnen har magsjuka och jag känner mig ganska uppgiven…
Mina blommor vissnar och dör…hur gör man när man stickar….
….hur många grader ska man tvätta gardiner i…..
Dina råd och tips är ovärdeliga…

Vi pratar i timmar i telefonen…
Skrattar och liksom umgås…så där som på äkta 80-tals vis….
…fast det är ju 90-tal….vi är båda vuxna…
..vi är vänner och vi är båda mammor….

Du är min mamma……
Du är min starka fina mamma…
Hon som har svar på allt….hon som alltid orkar….
Hon som alltid har en kram över och hon som alltid finns….

I går fick jag äntligen besöka dig efter att du legat sjuk i covid-19…..

bild från pappas fb

Du kände inte igen mig…..

…men du är fortfarande min mamma och jag älskar dig!

Katarina

bild från min syster M
familj Kärlek