Browsing Category

familj

En dramatisk nyårsafton

1 januari, 2021

Gott Nytt År…
…kära läsare och tack för att ni är med mig och min familj i både med och motgång.
Tack för att ni hänger här inne med mig…
Tack för att ni finns!
Tack för rara kommentarer och för alla klick på det lilla hjärtat under varje inlägg..
Ni betyder massor och inte minst ett stor tack för att ni är med oss i den kris vi just nu lever i.

Vår nyårsafton blev minst sagt annorlunda…..
Från att ha startat med frukost på sängen byttes det mot stort drama då telefonen
plötsligt ringde…

Pappa hade hastigt blivit sämre och det kunde vara fråga om timmar kvar…
Vi fick kasta oss i bilen och åka till Karlskoga.
När vi kom fram hade pappa stabiliserat sig men det var riktigt riktigt illa.
Han kunde helt enkelt inte bli sämre….

Jag tänker inte grotta in mig för mycket i vad som hände just nu utan i stället
fokusera på att vi nu på förmiddagen fått beskedet att han återhämtat sig lite.
Läget är mycket allvarligt men stabilt.
Vi väljer att tro att han kommer fixa det här…det finns inget annat!
Vårdpersonalen….jag finner inga ord just nu, men vilka hjältar……

Pappa-tomten har inte skägget kvar… det var de tvungna att raka bort då de la honom i respiratorn…
Nu slipper han det..;)
Så nu är han inte pappa-tomten längre…
Nu är han ”bara” pappa….men det är gott nog!
Kämpa nu pappa!
Vi är så många som älskar dig och vi har så mycket kvar att göra…..
<3

Vi går in i 2021 med hoppet om att Covid-19 ska försvinna…
Men innan det gör det vill jag återigen uppmana er till
att fortsätta vara rädda om er och om alla ni möter…
Man har ingen aning om vem som drabbas hårdast.

Ha en fin start på det nya året nu!
Kram Katarina

familj livet

Jag tänder ett ljus…

29 december, 2020


Hej


Jag vet inte i vilken ände jag ska börja…
…det är så många ord…så många tankar som behöver få komma ut…


Jag får nog helt enkelt börja med att rikta mitt allra största och varmaste tack till alla er som
tänker på oss. Mitt hjärta svämmar över bara av att tänka på all kärlek som finns…

Mitt i all tragedi som blir under en sådan här långdragen pandemi, växer något annat fram…
En värme och en medmänsklighet som man inte trodde fanns.
Vi är så många som på det ena eller andra sättet har blivit drabbade av just covid-19….
För att inte tala om all annan sjukdom som pågår samtidigt…
Ni är många som delat med er av era historier….både ledsamma och sådana som slutar väl…
Tack för att ni delar! 

Några skrev att det var starkt av mig att uppdatera här i bloggen…
Tro mig..stark är det sista jag är just nu…
Bloggen är ju min ventil…mitt ställe där jag kan skriva av mig…oftast helt oviktiga klokskaper…
…eller viktiga inredningstankar..;)
Jag vill ju att det här ska vara en oas där allt får lov att vara glatt och härligt…och alldeles tokigt..…
…det finns så mycket elände ändå.


Just för tillfället är det ju SÅ svårt…..
…jag hoppas det förändras snart för jag tror inte på att grotta ner sig och bara gråta dag ut och dag in….
…det vet jag med all säkerhet att varken min mamma eller min pappa skulle vilja att vi gjorde….

Men eftersom det var ganska länge sedan Sallys hus var en ren inredningsblogg och jag numera
kallar den livsstilsblogg med lite galenskap, känner jag ju också att jag vill dela med mig även av livets svårigheter….
….även fast det ibland tar emot och är jobbigt.

Jag känner dessutom att all kärlek ni skickar i form av långa kommentarer, korta kommentarer,
hjärtan och kramar….de hjälper till att bära allt det tunga….
….å de får mig att förstå att ni är så många där ute som bryr er om och som undrar….
TACK….såklart måste jag ju berätta för er hur det går…
…såklart…

Jag tänder ett ljus för min mamma och pappa…
Hjärtat får symbolisera mamma och all den kärlek som finns där emellan
henne och den där tomtegubben…Jag ber till högre makt att de kommer att få ses igen…
Kämpa på nu, tillsammans är vi starka!


Det är mycket som inte blivit som det skulle det här året för så många
och jag måste säga att det känns skönt att det snart är slut…

Jag ser fram emot ett 2021 med en stor förhoppning
om att det är då vi får tillbaka våra liv så att allt blir som vanligt igen….


Kram Katarina

familj Kärlek livet

Nu känns livet tungt

28 december, 2020

Hej
Jag förstår att ni är många som undrar hur det har gått för mina föräldrar.
Det är lite tungt just nu och jag orkar i ärlighetens namn inte ens försöka vara glad och rolig här i bloggen….
Men å andra sidan hade ju det varit lite märkligt med tanke på situationen…..

Min mamma tar små små steg åt rätt håll i sin Covid….men samtidigt har coviden gjort så att hon blivit sämre i sin Alzheimer.
Vi hoppas och hoppas att det är övergående och kommer gå tillbaka då hon blir frisk från covid.
Vi önskar SÅ att hon fortfarande kommer känna igen oss. Vi vet inte hur länge det kommer ta innan vi kan besöka henne
och eftersom hon inte klarar av att prata i telefonen känns det tungt att veta att hon bara ligger där…
Jag undrar så vad hon tänker….
<3
På mammas boende har de precis börjat vaccineras men mamma kan inte få vaccin förrän hon är frisk
<3
Det känns lite orättvist att de skulle bli drabbade när det var så nära vaccinet…
Pappa som varit SÅ försiktig ända sedan Corona bröt ut.

Min pappa blev sämre i natt och ligger nu nedsövd i respirator.
Vi vet inte hur länge men minst en vecka.
Lungorna är väldigt hårt angripna av corona.

Livet är inte alltid rättvist.
Pappa har ju med största sannolikhet blivit smittad av mamma som i sin tur blivit smittad på sitt boende.
Han har inga underliggande sjukdomar och var helt frisk innan det här.
Man vet aldrig vem som blir hårdast drabbad…
Tänk på det och ta hand om er!

Kram Katarina

familj

Livets uppförsbackar

26 december, 2020

Vi hade precis börjat andas ut och tänka…
-Det går bra det här….
Då slår plötsligt Covid ner sina klor och suger ett ännu starkare tag runt min pappa.
Nu ligger han inlagd med syrgas och lungorna är angripna till 50%

Min mamma har ju också covid. Hon är väldigt medtagen och har legat med dropp.
🙁

Livet hörni….
Det har sina uppförsbackar……..

Jag är så tacksam att jag får ha mina barn här hemma hela julen…
Att vi fått vara friska (från covid).

Vi har varit ute och eldat på tomten och nu har vi nyss gått 5km..
Nu ska vi ta ett dopp där ute i spat.
Det hjälper att ha sin familj nära när man har en oro som river och sliter i en….

Älskade mamma…
….älskade pappa…..

Glöm inte att när man kommer upp för den där backen…..
…då går det lättare…

Ta hand om er!
Kram Katarina

familj livet

En riktigt god jul….

24 december, 2020

….önskar hela min familj just DIG som kikar in här….<3
Tack för att du är du och tack för att du tar dig tid att ta emot vår hälsning!

Vi önskar er alla en riktigt härlig jul!
Kraaaaaam familjen Thorsén

familj jul

Uppesittarkväll

23 december, 2020

Jamen det blev visst ytterligare ett seeeeent inlägg……;)
Jag ska börja med tidiga igen snart…jag lovar!

Här har vi pysslat med lite av varje i dag….å just nu spelar vi spel och bingolotto på samma gång…
Å så skickar vi hälsningar och tokiga bilder till syrrans familj…
De vann….hahaha…
De har verkligen gått all in med ful-jul-tröjor och pyjamasar och allt…

Huset är pyntat och klapparna är inslagna…
Julskinkan är färdig och revbensspjällen blev goda….
Mattias slog just sönder kaffekannan till kaffebryggaren och vi äter för mycket godis….
En envis fluga surrar inuti pappersstjärnan i tv-rummet…..IRRITERANDE….;)
Vi har hittat en knöl i Sallys mage och min mamma har också Corona….
Men just nu koncentrerar vi oss på att fira jul…

Nu laddar vi för sista bingobrickan….
Spelar ni?
Kraaaaaam Katarina

familj jul

Nu har Covid-19 nästlat sig in

21 december, 2020

Heeeeej…
Kikar in lite sent nu igen…
Visar dessutom en gammal bild….men ganska fin tycker jag..;)

Galet på jobbet, men nu är det i alla fall bara några timmars jobb kvar före jul så det tänkte jag
fixa i morgon förmiddag innan jag drar i väg för att fixa de sista julklapparna…
Sally ska på provtagning i morgon och vet ni…

Min pappa har testat positivt för covid-19…..
Det svider när jag tänker på hur försiktig han varit…och ändå….
Han har ju bara träffat mamma och personalen på hennes boende…
Sedan har han ju träffat mig och min syster och våra familjer, fast utomhus……
vi har hållt avstånd och inte tagit i varandra……senast vi sågs var förrförra helgen….
Utöver det så handlar han på Ica… det är det enda.
Han ojar sig mest över att han inte kan träffa mamma….å jag ojar mig mest över att
han kommer vara totalt ensam och isolerad precis hela julen…:(

Vi ska i alla fall åka dit med en tallrik kallskuren julmat till honom på julafton.
Om vi placerar den utanför hans dörr och sedan backar ut från tomten kan vi vinka till varandra.
Han mår efter omständigheterna bra och febern hade sjunkit från 39,5 ner till 37,7 så vi håller tummarna
att det värsta är över…… Han började känna sig risig i lördags så om det vänder nu kommer han klara sig bra
och det är ju det viktigaste…..Jul får han fira med dunder och brak nästa år i stället.

Ta hand om er så hörs vi igen i morgon!
Kram Katarina

familj jul

Min pappa tomten

14 december, 2020

Hej heeeej…
Hur har ni det i höstmörkret?
Hörde på radion att i år har vi det mörkaste december sedan 30-talet…
Solen har verkligen inte visat sig från den ljusa sidan den här månaden…

Hur som……
Vill man träffa när och kära på ett säkert sätt, och det vill man ju, eftersom man bryr sig om…
Ja då gör man så här…..
Mamma får egentligen ta emot besök inne hos sig av en till person förutom pappa, men den personen
får ju inte vara olika personer utan bara en och samma…
Varken jag eller mina syskon vill ens riskera att dra in någon smitta till mamma
och de andra som bor på avdelningen….

Vi träffar bara pappa utomhus också…det vore ju ett öde om han blev smittad.

Vart var vi… jo om man vill träffas ändå….
Så går det ju faktiskt alldeles utmärkt och våra helgpromenader har blivit
ett riktigt mysigt helginslag….ruskväder till trots…

Vi går en sväng och sedan fikar vi…
Den här gången var det gänget här ovanför…
Å så jag då förstås…….

Å tomten ni ser är ju min pappa….;)
Min pappa tomten…
Älsk på hans humor…
Han tycker det är jättekul att ha tomteluva och se ut prick som tomten…..
Tokpappa….
Han är så fin i det där”coronaskägget”…
…det han inte gillar men envist har kvar……
….tills vaccinet kommer säger han…
Ja han skulle ju absolut kunna knäcka extra på julafton i alla fall…
Den saken är ju klar..;)

Syrran älskar att hålla i Sally på våra promenader…..eller mja…i Sallys vagn i alla fall….;)

I söndags tog vi en tur till området där vi bodde då vi var barn…
I balkongen där uppe till höger bodde jag från jag föddes tills jag skulle börja 3:e klass
och här är vi 2 3:e-delar av familjen…
Äldsta storasyster och storebror fattas…
Mamma sa -Ååå har jag bott här? jaahaaa….
Så blev vi nostalgiska när vi såg huset där fritids låg och de
”enorma” bergen (läs liten kulle) som vi åkte pulka nedför då vi var små….

Så blev det fika med nybakta lussekatter utanför mammas hus….
Å mamma fryser konstant och är påpälsad till max…

Miiiiinaaaaa fiiiiiiiiinaaaaaa… <3 <3 <3

Vovvar med diabetes vill också fika men de får nöja sig med vatten
och hårda diabetsmatkulor som funkar fint som godis….

Å efter ca 1-1½ timme vill mamma in i värmen och här säger hon just…
Kraaaaam kraaaaaam…….
Så kramas vi på corona-vis…

Så försvann tomten och tomtemor för den här gången och vi sopade smulor
och begav oss hem igen… nöjda och glada över en stunds friskluft och familjemys.

Så ett litet tips i vintermörkret…
Strunta i ruskvädret, packa en fikakorg och en fäll att sitta på
och träffa någon du tycker om en stund.

Kraaaaaaam Katarina

familj minnen vinter