Browsing Category

livet

Jag dök igen

Hej

Just nu är det väldigt mycket jobb och alldeles för lite sömn så det
är ju troligtvis orsaken till att jag dök en smula igen.

När man är mitt i en sorg går det ju upp och ner i ett rasande tempo.
Minsta lilla motgång blir megastor……

I dag ska Sally in på sjukhuset för vovvar för att bli stucken i frambens-armen
varannan timme. För min del blir det en massa massa jobb under tiden och förhoppningsvis
är jag så gott som färdig för den här veckan sedan.

Vi har inga planer för helgen och just nu lutar det åt ett par dagar med pyjamas, vila och film.
Det känns som en bra kombo när man jobbat mycket och är trött så trött.

Samtidigt kliar det ju i mig som alltid när våren precis knackar på dörren..
Det finns ju SÅ mycket jag vill göra….

Senare i dag kommer ett inlägg om just det…;)

Våren våren våren…..snart är du här…
Snart snart kan vi plantera och göra fint på våra verandor, altaner och balkonger…..
…..sitta där i vårsolen med en kopp kaffe och se hur alla knoppar brister…..
…..så underbart ju…
Ha en fin dag!
Kram Katarina

Dagens bilder är från förra året men jag tror jag ska göra typ-lika-samma i år..;)

livet

Den allra sista bilden

I dag har det gått precis en månad…
En månad sedan pappa somnade in.
En månad sedan kampen mot covid-19 tog slut…

Utanför fönstret singlar snön ner och termometern visar -8
Jag borde klä på mig och ta en lång lång promenad…
Rensa huvudet och fylla lungorna med frisk luft…
Men jag sitter kvar i soffan och stirrar in i elden…
Kroppen känns som gele och huvudet känns tungt..

Den här bilden som är min allra sista på pappa, är tagen på julafton då vi var förbi
hos honom och lämnade över en låda med julmat.
Om jag hade vetat där och då att det var den allra sista gången jag träffade pappa
hade jag struntat blankt i smittorisken och kastat mig om hans hals och
aldrig släppt taget.

Här berättar han just att han ju har snaps som står i kylskåpet
men att den får vänta tills febern är borta…..
Han fick aldrig öppna den där snapsen…
….han hann aldrig äta upp all julmaten heller…

Så måste jag avsluta inlägget med den här lilla damen…
Tokiga älskade lilla mamma…

Vi besöker henne 3-4 ggr i veckan och vi tycker hon gjort ganska många
framsteg sedan hon kom till sitt nya boende.
Framförallt använder hon sina händer mer och mer igen och har till
och med börjat klara av att äta lite själv…

Hon gestikulerar igen när hon pratar och hon sjunger mest hela tiden..
Sjunger sina tokiga gamla visor…oftast bara några rader men vad gör väl det…
Personalen får sig många goa skratt tack vare den den här lilla godingen…
Det bästa är att hon får fart på hela avdelningen…
Haha..
Personalen berättade att hon typ leder allsång ute i det gemensamma vardagsrummet….
Mamma börjar sjunga och de andra hänger på…
åååååå…DET hade pappa gillat….

Nu ska jag samla ihop mig en smula och jobba en stund…
Sen ska jag besöka den där sjungande toksaken….

Försökte lägga in en liten videosnutt på henne här ovanför men jag får
bara in ljudfilen…men vill ni så kan ni klicka på trekanten till vänster
och lyssna lite hur det kan låta när vi är på besök..;)

Tillägg: Såg just att om du läser bloggen från mobilen och klickar
på den stora trekanten så kommer filmen på sötsnöret…;)


Ha en fin dag!
Kraaaaaam Katarina

familj livet

Jag fick en käftsmäll

Annonslänkar till mio

Hallå i sena natten mina fina bloggläsare…
Jag försvann visst ner i avgrundshålet en smula igen.
Sedan pappa dog har jag och min ena syster varit i hans lilla radhus ganska mycket.
Dels då vi skulle hämta saker till mamma och dels för att hitta viktiga papper som behövdes….
…..men ändå….

…….ändå kom det som en käftsmäll i går kväll då jag stod i pappas tvättstuga och rensade bland
städmedel och skurtrasor och jag rasade ihop i en liten…eller stor hög på golvet…
Kände mig som 10 år igen och ville bara att han skulle komma dit och vara med och rensa…

Det var ju inte så här det skulle bli…
Vi skulle ju göra det här tillsammans, då han skulle flytta till en mindre lägenhet….

I helgen har jag och mina syskon packat ihop ett helt hem…
Ett helt liv…bara tjoff tjoff….ner i kartonger, iväg till återvinning och röda korset….
Så sorgligt….
Vi fick alla med oss de minnen vi ville ha…jag hade ett fåtal saker som jag gärna ville
ha kvar som minnen…men de viktigaste minnena är ju de jag redan har….
De jag har i hjärtat.

I dag har jag känt mig helt dränerad på energi…ögonen svider som om jag skulle ha hällt tvål i dem.
Efter ett långt telefonsamtal med en älskad dotter kändes det en smula bättre…
Hon har den förmågan……hon har den där förmågan att lyssna….säga rätt saker…
…lyssna lite till…och sedan babbla på om sig och sitt…i precis en sån där lagom dos som får en att
le och vilja höra mer…..å bara bli en smula glad……

Ytterligare några timmar senare hade syster M och jag varit hos mamma en stund…
Det hjälper att få vara nära henne…
Hon var trött i dag och somnade en stund i soffan….men det gjorde inget alls…
Vi kunde ju ändå se henne…höra henne…haha…och bara vara där…
Å Huuuurreeeeeyyyy…. i dag hade hon fått första vaccinationssprutan…
Hon hade ju självklart redan glömt det…men vem tusan behöver minnas att man blivit lite stucken….

Hade bonuspengar på plantagen så jag köpte några packar med blommor och snodde ihop en fin bukett…;)

Ni är många som skickar rara hälsningar och jag tackar från djupet av mitt hjärta…
Jag har varit klappdålig på att svara nu ett tag, men jag har helt enkelt inte orkat…
Jag ska snart ta mig tid men tills dess TACK, det värmer!
Några frågor jag fått är vart ljusstakarna i vardagsrummet kommer ifrån?
Den låga är från Svenskt Tenn och den höga från Newport.
Vardagsrumsbordet är köpt i någon nätbutik för många år sedan men ett liknande finns HÄR
Ett likadant fast med annan färg finns HÄR….
Galet snygg färg förresten……om ni nu skulle fråga mig…

Å den här lilla då…
Ja mitt i allt elände har vi ju den här lilla ljuvliga damen…
Vi började dagen hos vovvedoktorn med nya provtagningar…
Det ser inte så bra ut…
Hon har gått ner ännu mer i vikt och svarar inte på medicinerna….:(

Vi väntar på provsvaren innan vi vet vad nästa steg blir.

Nu lämnar jag ett vidrigt Januari bakom mig…
Februari börjar med begravning nu på fredag
men sedan hoppas jag att det blir lite mer solsken i våra liv….

Kram och ta hand om er!
Katarina

Tips på fina vaser…
Först en grå liten fin som passar toppen till en ensam blomma.
Så har vi en klassisk tulpanvas…en sån som får en packe tulpaner att riktigt ta för sig på bordet.
Sist och minst har vi en liten sötsak som är så knasigt billig att man skulle kunna köpa
ett dussin och strössla ut dem över bordet…..tänk så sött med vitsippor i sen i vår….

blommor livet Sally Uncategorized

Köp en tulpan annars får du en snyting…

Annonslänkar till lindex, ellos, bokus och cervera

Min morgon började med lite ledsenhet och en stark pappa-längtan….
Men så bet jag ihop och åkte till jobbet eftersom livet trots allt rullar på och det finns
vissa saker som bara måste göras….
Väl där gick det i 190 och någonstans började dagen kännas rätt ok.
Galet galet trött men det är smällar man får ta…
Så skyndande jag mig hem med Sally, fiskade upp syrran eftersom vi skulle åka till lilla mammi en stund.

Så seglade vi in där till en liten mamma som låg under en rosa filt och sov så det stod härliga till….
5 minuter senare påstod hon att hon inte alls sov och ytterligare en stund senare kvittrade hon inne på toa…
-Visst har jag väl underbara döttrar!!??…
…till personalen som naturligtvis inte kunde säga annat än -Ja visst…..
Haha….sötgrodan…
Å sedan drog hon på med lite sång…
-”Kööp en tuulpan annars fååår du en snyting”…..
Från Kar de Mumma-revyn 1960.
Haha, den sjunger hon på allt som oftast och det är den enda rad hon kan…
Tur att vi hade köpt med tulpaner då…;)

Alltså den timmen och kvarten vi var hos mamma i dag gjorde hela min dag..
I måndags var hon trött och lite låg men i dag glad som en lärka…..;)
Underbara Mamma!
Tur vi har dig mitt i all sorg.

Så här kan den gööölliga hunden se ut då hon inte ligger still när man ska fota…;)

Å ja nu myser vi här hon och jag, medans vi väntar på husets husse som
lagar kvällsmat i luckan på Max i kväll minsann..;)

Ett glas vin framför brasan kan man unna sig en torsdag tycker jag…
Å jag är helt uppslukad av min spännande bok…
Den finns HÄR….å när den är slut väntar nästa bok i serien på mig…;)

Klassiska gamla vinglaset finns fortfarande HÄR

Gammal tröja från lindex men de har massa fina HÄR // Snygga jeans HÄR

Jamen så…
Mitt i all sorg…lite tjo o tjimm…tulpaner, göllig vovve, en bra bok och ett glas vin alltså…
Ha en fin kväll!
Kram Katarina

livet mys vardagslyx vardagsrum

Ett heltidsjobb när någon dör

Annonslänkar till lindex

Hej hej
Redan mitt i veckan…tiden springer på och snart är Januari slut…
Ett Januari jag helst vill stryka ett streck över och glömma.

Då någon går bort är det verkligen SÅ mycket jobb…
Jiiiises…en miljard olika abonnemang mm att säga upp…
Telefonköer och en maaaaaassa papper att fylla i.
Bankkonton man inte kommer åt försvårar ju det här med att betala räkningar osv…
Å så mammas flytt mitt i allt… Jag är plättlätt uppe i mer än en 40 timmars arbetsvecka redan…
Så får man lägga till att man bryter ihop fullständigt och ligger i fosterställning
lite då och då också…
Just nu är jag inne i den där fasen då jag tror att alltihop bara är
ett dåligt skämt och att han snart kommer tillbaka.

I dag ska jag och syrran träffa prästen och prata om pappas begravning.
Det kommer bli jobbigt men samtidigt fint att besöka kyrkan där ceremonin ska hållas.

Så har jag just godkänt korrekturet för dödsannonsen…
Vet ni vad det kostar??
nästan 4700kr……för en annons!!! I en tidning som knappt någon läser….
Heeeeeeelt galet!!
Jag tror att det där är viktigare för de äldre generationerna och något som kommer att försvinna.
Jag vill då rakt inte att mina barn ska lägga så mycket pengar på en annons då jag dör…
Då får de hellre köpa champagne och fira livet för pengarna….eller skänka dem till en fond.

Vi har gjort om pappas facebooksida till en minnessida.
Det känns fint. Där har jag uppdaterat lite då pappa låg nedsövd och nu då han gått bort.
Det känns så så fint att läsa små hälsningar och minnen från människor
pappa kände som jag inte har en aning om vilka de är…
Han var en fin man som var omtyckt av alla….
…det värmer…

Om det inte var ett maxantal på 20 personer vid en begravning är vi säkra på att kyrkan skulle bli full så vi kommer
livesända begravningen i stället….lite märkligt kan man tycka…att sitta hemma och titta…
Men man får tänka att man kan hedra en person som gått bort lika bra vart man än befinner sig.

Att undanbe blommor till förmån för någon fond börjar ju bli allt mer vanligt.
Det har ju vi också gjort såklart och valet av fond var solklar.
Både pappa och mamma har varit månadsgivare i hjärnfonden i många år, därför gjorde vi en egen
minnessida till pappa där. Självklart valde vi forskningen för alzheimer.
Du hittar den HÄR
Jag är övertygad om att det här är precis vad han hade önskat och det är
så fint att läsa de hälsningar som skrivs där i samband med att människor donerat en slant.

Pappas kamp för mamma var enorm och han gav aldrig upp henne….
Det är så sorgligt att han inte fick uppleva hur bra hon fått det och att hon trivs.

Klänning HÄR // mina matchande strumpbyxor HÄR

Kram på er och ha en fin dag!
Katarina

Kläder/skor/accessoarer livet vardagsrum

Ta hand om sig så bra man kan

Julens alla godsaker och den sista tidens tragedier har satt sina spår…
Jag sover för lite, rör på mig för lite och äter för mycket…
Dags att ta tag i det. Efter allt som hänt känns det viktigare än någonsin att
verkligen på riktigt ta tag i och börja ta hand om mig själv på alla sätt.

Allt ifrån att få upp konditionen och styrkan i muskler och leder…
….till kosten och självklart sömnen.
I går tog vi en skön långpromenad och gled sedan ner i spat.

….att ta hand om insidan är ju faktiskt det viktigaste…

Om man nu har ett spabad kan man ju lika bra använda det….eller hur?
När vi sitter där i, spelar vi oftast lugn skön musik och pratar om allt och lite till.
I går pratade vi mycket om hur det var förr…
Förr då barnen var små….roliga och fina minnen av både pappa och mamma.
Det känns så fint…
Det känns fint att man mitt i sorgen ändå kan ge sig själv glädjen i att få minnas allt det fina.
Alla tokiga och roliga, fantastiska och fina fina minnen….
Minnena har man ju kvar för alltid och det gäller att vårda dem ömt…
Att prata om pappa hjälper….Mestadels gör det ont men stundtals lindrar det…
…det lindrar att få prata om honom….skratta åt hans tokiga egenheter och minnas hans
mjuka kramar och snälla ögon…..

Så pratade vi om framtiden…
Nu känns det ännu mer viktigt att verkligen ta vara på livet…
Njuta av det lilla och ta vara på alla stunder man kan.
Vi gjorde upp planer för utflykter med husbilen då den säsongen börjar igen…
…å vi pratade om vart vi vill resa då världen blir lite mer normal och man kan göra det igen.
Vi fick ju strunta i Venedigresan förra våren så det resmålet finns ju kvar på vår bucketlist.

Lillgrodan kämpar på och hon gillar snö…
Den kommer ju och går lite hur som helst här hos oss och nu har det första lagret töat och blivit is…
…för att i detta nu förses med ett nytt lager snö ovanpå….

Ha en fin måndagskväll!
Kram Katarina

livet Sally spa

Ett svart hål

Hej alla rara…
Från djupet av mitt hjärta…
Ett stort stort TACK…
Det betyder mer än det finns ord till att ni är så otroligt många som på olika sätt bryr er om….

Jag förstår att ni undrar….jag förstår det…
Å förlåt mig men jag trillade ner i ett stort svart hål och har tumlat runt där några dagar…
Har haft svårt att göra något över huvud taget…
Har läst era fina hälsningar här, på FB, messenger, sms, mail och insta…men orken har inte riktigt
funnits de senaste dagarna att vare sig svara er eller uppdatera bloggen….

Precis som de första pärlhyacinterna viskar om våren skriker jag KÄMPA PAPPA!!
Man har nu gjort en trakeostomi operation på pappa men han är fortfarande djupt djupt sövd.
Kroppen vill inte riktigt jobba med respiratorn och han drar på sig den ena bakterien efter den andra…
Nu senast är det svamp i lungsekretet….Alla dessa infektioner gör ju inte precis så att lungorna får tid att läka.
De är fortfarande alldeles fulla av elaka coronabakterier…:(

Vi kan bara tända ljus och hoppas….hoppas att det snart ska komma ett litet steg i rätt riktning…
Det här har tagit all min kraft så nu har jag bestämt mig för att ta tag i mig själv…
I dag har M och jag haft en urmysig dag med en massa må-bra-saker.

Jag känner också att jag behöver börja skriva om må-bra-saker här också….
…just nu känns bloggen bara som ett ställe för jämmer och elände…

Så måste det sååååklaaaart få vara också….

…..men för min egen skull behöver jag nog få skriva om oviktiga saker
som runtflyttade fåtöljer och vikten av att ha likadana galgar i garderoben osv….

…..jag behöver hitta tillbaka till alla prickar…..och glada gubbar….;)
Kanske kan det bli en salig röra här…precis som det är i min hjärna just nu…
Ena stunden känns det helt ok…för att nästa vara vid ruinens brant och det virvlande svarta hålet igen….
Det blir nog så…
Det kommer nog vara en mix av hopp och förtvivlan här inne…

Jag vill avsluta det här blogginlägget med något riktigt roligt i alla fall…
I går när syster och jag besökte mamma….
Då var hon precis som innan hon fick covid….
Hon kände igen oss….
SÅ glada vi blev…
Hon kunde inte våra namn men hon visste att vi var hennes barn
och hon visste att vi är en smula tokiga…;)

Nu är vi just hemma hos en älskad son på tacomys och de ropar på mig…;)

Stor kram till er och ha en fin kväll!
Katarina


familj kök livet

En dramatisk nyårsafton

Gott Nytt År…
…kära läsare och tack för att ni är med mig och min familj i både med och motgång.
Tack för att ni hänger här inne med mig…
Tack för att ni finns!
Tack för rara kommentarer och för alla klick på det lilla hjärtat under varje inlägg..
Ni betyder massor och inte minst ett stor tack för att ni är med oss i den kris vi just nu lever i.

Vår nyårsafton blev minst sagt annorlunda…..
Från att ha startat med frukost på sängen byttes det mot stort drama då telefonen
plötsligt ringde…

Pappa hade hastigt blivit sämre och det kunde vara fråga om timmar kvar…
Vi fick kasta oss i bilen och åka till Karlskoga.
När vi kom fram hade pappa stabiliserat sig men det var riktigt riktigt illa.
Han kunde helt enkelt inte bli sämre….

Jag tänker inte grotta in mig för mycket i vad som hände just nu utan i stället
fokusera på att vi nu på förmiddagen fått beskedet att han återhämtat sig lite.
Läget är mycket allvarligt men stabilt.
Vi väljer att tro att han kommer fixa det här…det finns inget annat!
Vårdpersonalen….jag finner inga ord just nu, men vilka hjältar……

Pappa-tomten har inte skägget kvar… det var de tvungna att raka bort då de la honom i respiratorn…
Nu slipper han det..;)
Så nu är han inte pappa-tomten längre…
Nu är han ”bara” pappa….men det är gott nog!
Kämpa nu pappa!
Vi är så många som älskar dig och vi har så mycket kvar att göra…..
<3

Vi går in i 2021 med hoppet om att Covid-19 ska försvinna…
Men innan det gör det vill jag återigen uppmana er till
att fortsätta vara rädda om er och om alla ni möter…
Man har ingen aning om vem som drabbas hårdast.

Ha en fin start på det nya året nu!
Kram Katarina

familj livet