Nu kommer jag bli väldigt personlig…
Ni som följt min blogg länge vet ju att jag är just det.. PERSONLIG…
MEN något som är viktigt att komma i håg är att jag aldrig berättar mer än jag skulle kunna göra till vem som helst i kön på ICA… Jag berättar mycket….men långt ifrån allt.. jag skriver bara här på bloggen om sådant som jag verkligen skulle kunna säga till vem som helst…. SJÄLVKLART finns en massa massa delar av mitt liv och sådant som berör människor i min närhet som jag aldrig ens yppar minsta ord om på bloggen….
Nu kommer jag ”yppa”…å jag kommer utlämna både mig själv och min familj…..
…jag kommer berätta en liten liten del…..
…om min mamma…..hon mår inte så bra…
Det pratas mycket om den fruktansvärda sjukdomen cancer…..
men så har vi ju MS…ALS….Hjärt och kärlsjukdomar…..
Min mamma har alltid varit och är min stöttepelare… en självklar del i mitt och mina barns liv…
…då de var små var hon lika självklar som jag var….
Hon var den som hade svaret på alla frågor…oavsett om det handlade om blåbärsoppa
vid magsjuka eller vilket som var det bästa receptet på köttbullar….
Hon var min bästa vän helt enkelt….
Sen några år tillbaka så mår inte mamma så bra…
Min fina älskade mamma…
Hon som bredvid min dotter är den finaste kvinna jag vet….
hon som jag delar med 3 andra…. som också kallar henne för den bästa mamman som finns……
Nej hon mår inte så bra…
Hon har varken cancer, problem med hjärtat eller med lederna….
Hon har bara lite problem med minnet…..
Hon har den fruktansvärt grymma sjukdomen Alzheimer……
Min mamma har alzheimer!!
I flera år har hon haft denna djävulska sjukdom som sakta sakta bryter ner och tar henne ifrån oss…
…sjukdomen utan återvändo…
Hon är lika-samma fast ändå inte….
Hon är precis samma varma högt älskade och lika högt älskande mamma….
…hon vet precis vilka vi alla är….hon har bara lite svårt att minnas vad vi nyss sa….eller vart vi ska…
….eller vad vi gjorde i går……eller att våra barn flyttade hemifrån för snart ett år sen….
Vi har henne ännu här hos oss och det är vi lyckliga över…….men ibland…
ibland bubblar det över….sorgen över att den där starka underbara kvinnan som hade svar på allt…
…..numera bara är just underbar….
Jag älskar dig mamma…här och nu…alltid och för evigt…
Jag har självklart frågat både mamma och pappa om lov att skriva om det här.
Jag vill gärna dela med mig av det eftersom jag tycker att det är en sjukdom man inte hör så mycket om.
Många som får den skäms och försöker dölja den…..
det är synd och fel….en sjukdom är en sjukdom oavsett vilken
och den här kan man sannerligen inte rå för att man får.
Kanske skriver jag mer om mamma längre fram kanske inte….
….för jag tror att ni är många där ute som tyvärr delar mina erfarenheter….
Ta hand om er och ha en mysig fredag!
Jag ska luncha med min fina barndomsvän….
Kram Katarina