Browsing Category

livet

Ett svart hål

Hej alla rara…
Från djupet av mitt hjärta…
Ett stort stort TACK…
Det betyder mer än det finns ord till att ni är så otroligt många som på olika sätt bryr er om….

Jag förstår att ni undrar….jag förstår det…
Å förlåt mig men jag trillade ner i ett stort svart hål och har tumlat runt där några dagar…
Har haft svårt att göra något över huvud taget…
Har läst era fina hälsningar här, på FB, messenger, sms, mail och insta…men orken har inte riktigt
funnits de senaste dagarna att vare sig svara er eller uppdatera bloggen….

Precis som de första pärlhyacinterna viskar om våren skriker jag KÄMPA PAPPA!!
Man har nu gjort en trakeostomi operation på pappa men han är fortfarande djupt djupt sövd.
Kroppen vill inte riktigt jobba med respiratorn och han drar på sig den ena bakterien efter den andra…
Nu senast är det svamp i lungsekretet….Alla dessa infektioner gör ju inte precis så att lungorna får tid att läka.
De är fortfarande alldeles fulla av elaka coronabakterier…:(

Vi kan bara tända ljus och hoppas….hoppas att det snart ska komma ett litet steg i rätt riktning…
Det här har tagit all min kraft så nu har jag bestämt mig för att ta tag i mig själv…
I dag har M och jag haft en urmysig dag med en massa må-bra-saker.

Jag känner också att jag behöver börja skriva om må-bra-saker här också….
…just nu känns bloggen bara som ett ställe för jämmer och elände…

Så måste det sååååklaaaart få vara också….

…..men för min egen skull behöver jag nog få skriva om oviktiga saker
som runtflyttade fåtöljer och vikten av att ha likadana galgar i garderoben osv….

…..jag behöver hitta tillbaka till alla prickar…..och glada gubbar….;)
Kanske kan det bli en salig röra här…precis som det är i min hjärna just nu…
Ena stunden känns det helt ok…för att nästa vara vid ruinens brant och det virvlande svarta hålet igen….
Det blir nog så…
Det kommer nog vara en mix av hopp och förtvivlan här inne…

Jag vill avsluta det här blogginlägget med något riktigt roligt i alla fall…
I går när syster och jag besökte mamma….
Då var hon precis som innan hon fick covid….
Hon kände igen oss….
SÅ glada vi blev…
Hon kunde inte våra namn men hon visste att vi var hennes barn
och hon visste att vi är en smula tokiga…;)

Nu är vi just hemma hos en älskad son på tacomys och de ropar på mig…;)

Stor kram till er och ha en fin kväll!
Katarina


familj kök livet

En dramatisk nyårsafton

Gott Nytt År…
…kära läsare och tack för att ni är med mig och min familj i både med och motgång.
Tack för att ni hänger här inne med mig…
Tack för att ni finns!
Tack för rara kommentarer och för alla klick på det lilla hjärtat under varje inlägg..
Ni betyder massor och inte minst ett stor tack för att ni är med oss i den kris vi just nu lever i.

Vår nyårsafton blev minst sagt annorlunda…..
Från att ha startat med frukost på sängen byttes det mot stort drama då telefonen
plötsligt ringde…

Pappa hade hastigt blivit sämre och det kunde vara fråga om timmar kvar…
Vi fick kasta oss i bilen och åka till Karlskoga.
När vi kom fram hade pappa stabiliserat sig men det var riktigt riktigt illa.
Han kunde helt enkelt inte bli sämre….

Jag tänker inte grotta in mig för mycket i vad som hände just nu utan i stället
fokusera på att vi nu på förmiddagen fått beskedet att han återhämtat sig lite.
Läget är mycket allvarligt men stabilt.
Vi väljer att tro att han kommer fixa det här…det finns inget annat!
Vårdpersonalen….jag finner inga ord just nu, men vilka hjältar……

Pappa-tomten har inte skägget kvar… det var de tvungna att raka bort då de la honom i respiratorn…
Nu slipper han det..;)
Så nu är han inte pappa-tomten längre…
Nu är han ”bara” pappa….men det är gott nog!
Kämpa nu pappa!
Vi är så många som älskar dig och vi har så mycket kvar att göra…..
<3

Vi går in i 2021 med hoppet om att Covid-19 ska försvinna…
Men innan det gör det vill jag återigen uppmana er till
att fortsätta vara rädda om er och om alla ni möter…
Man har ingen aning om vem som drabbas hårdast.

Ha en fin start på det nya året nu!
Kram Katarina

familj livet

Jag tänder ett ljus…


Hej


Jag vet inte i vilken ände jag ska börja…
…det är så många ord…så många tankar som behöver få komma ut…


Jag får nog helt enkelt börja med att rikta mitt allra största och varmaste tack till alla er som
tänker på oss. Mitt hjärta svämmar över bara av att tänka på all kärlek som finns…

Mitt i all tragedi som blir under en sådan här långdragen pandemi, växer något annat fram…
En värme och en medmänsklighet som man inte trodde fanns.
Vi är så många som på det ena eller andra sättet har blivit drabbade av just covid-19….
För att inte tala om all annan sjukdom som pågår samtidigt…
Ni är många som delat med er av era historier….både ledsamma och sådana som slutar väl…
Tack för att ni delar! 

Några skrev att det var starkt av mig att uppdatera här i bloggen…
Tro mig..stark är det sista jag är just nu…
Bloggen är ju min ventil…mitt ställe där jag kan skriva av mig…oftast helt oviktiga klokskaper…
…eller viktiga inredningstankar..;)
Jag vill ju att det här ska vara en oas där allt får lov att vara glatt och härligt…och alldeles tokigt..…
…det finns så mycket elände ändå.


Just för tillfället är det ju SÅ svårt…..
…jag hoppas det förändras snart för jag tror inte på att grotta ner sig och bara gråta dag ut och dag in….
…det vet jag med all säkerhet att varken min mamma eller min pappa skulle vilja att vi gjorde….

Men eftersom det var ganska länge sedan Sallys hus var en ren inredningsblogg och jag numera
kallar den livsstilsblogg med lite galenskap, känner jag ju också att jag vill dela med mig även av livets svårigheter….
….även fast det ibland tar emot och är jobbigt.

Jag känner dessutom att all kärlek ni skickar i form av långa kommentarer, korta kommentarer,
hjärtan och kramar….de hjälper till att bära allt det tunga….
….å de får mig att förstå att ni är så många där ute som bryr er om och som undrar….
TACK….såklart måste jag ju berätta för er hur det går…
…såklart…

Jag tänder ett ljus för min mamma och pappa…
Hjärtat får symbolisera mamma och all den kärlek som finns där emellan
henne och den där tomtegubben…Jag ber till högre makt att de kommer att få ses igen…
Kämpa på nu, tillsammans är vi starka!


Det är mycket som inte blivit som det skulle det här året för så många
och jag måste säga att det känns skönt att det snart är slut…

Jag ser fram emot ett 2021 med en stor förhoppning
om att det är då vi får tillbaka våra liv så att allt blir som vanligt igen….


Kram Katarina

familj Kärlek livet

Livets uppförsbackar

Vi hade precis börjat andas ut och tänka…
-Det går bra det här….
Då slår plötsligt Covid ner sina klor och suger ett ännu starkare tag runt min pappa.
Nu ligger han inlagd med syrgas och lungorna är angripna till 50%

Min mamma har ju också covid. Hon är väldigt medtagen och har legat med dropp.
🙁

Livet hörni….
Det har sina uppförsbackar……..

Jag är så tacksam att jag får ha mina barn här hemma hela julen…
Att vi fått vara friska (från covid).

Vi har varit ute och eldat på tomten och nu har vi nyss gått 5km..
Nu ska vi ta ett dopp där ute i spat.
Det hjälper att ha sin familj nära när man har en oro som river och sliter i en….

Älskade mamma…
….älskade pappa…..

Glöm inte att när man kommer upp för den där backen…..
…då går det lättare…

Ta hand om er!
Kram Katarina

familj livet

Pyjamasdagen

Hallå alla rara och god fortsättning…
Nu är den här…
Juldagen….den där dagen då man får gå i pyjamas hela dagen om man vill…
Ligga på soffan och läsa böcker och äta praliner.
Underbart ju!!

Fina luddiga fårfällsdynor….julklapp till mig själv..;)

Eller så kanske inte ni har det?
Ni kanske just laddar för julafton X 2…??
Så är det ju ofta då man har småbarn och 2 familjer att fira med….
Fast i år är ju ingenting normalt så i år kanske det är fler som tar det lugnt hemma på soffan.

Torkade apelsinskivor, kottar, kanel och grankvistar (våra är fejk)…plättlätt och snabb dekoration till en dukning.

Vi har ju alltid firat varannat år med Mattias familj och varannat år med min familj på själva julafton…
Sedan har vi träffat den andra halvan på juldagen eller annandagen….
Så Endera har juldagen eller annandagen alltid varit den stora pyjamasdagen här hemma.

Var och en pysslar med sitt och så möts vi runt matbordet lite då och då…;)

Fast jag ska snart tråckla mig ur pyjamasen och ta med mig ut på en långpromenad tänkte jag
för tjooohooooo alltså….
Solen skiner för 3:e dagen i rad….

Promenad och sedan bok och brasa tror jag bestämt….
Om inte de andra i familjen protesterar och vill spela spel förstås…
Vi har ju en viss flickunge som gärna spelar spel stup i kvarten…;)

Jag har ju varit lite smått frånvarande ett tag här i bloggen…..men nu känner jag att jag har
SÅ mycket att skriva om så snart ska det nog vara som vanligt här inne igen…

Jag önskar dig en alldeles extra härlig dag och om du också har sol….
Ta en liten stund för dig själv och gå ut….
Vänd näsan mot solen och le ditt allra bredaste leende….
Jag lovar att du kommer känna dig glad bara av det….

Kraaaaaaam Katarina

jul livet matrum

Coach Anna

Det här inlägget innehåller obetald reklam för min coach Anna.
Det var ju i våras jag fick erbjudande om att vara lite ”övning” sk. pro bono
utan några som helst krav på någonting i gengäld.
Hon hade inte coachat så många som ville ha hjälp med sin hälsa så jag passade perfekt.
Hur som helst så känner jag att jag dels vill hjälpa Anna att nå ut till fler
men framförallt berätta för er att det finns en kvinna som besitter en smula magi.
För magisk det är hon…

Här sitter jag och har det mysigt…
Ja för så här kan man faktiskt ha det då man ”går till sin coach”
Tryggt, säkert och man slipper resväg…;)

Bild lånad från casien.se

Å här har vi henne.
Anna….
Jag har kännt Anna så där lite ytligt sedan tonåren eftersom vi har gemensamma kompisar…
Ni vet ytligt så där som i att man sågs på fester. Senare i livet tränade våra döttrar gymnastik i samma förening…

YTLIG som i en ytlig person är däremot det ord som beskriver Anna absolut SÄMST.

Denna kvinna har levt ett hejdundrande spännande liv. Hon har alltid varit ett energiknippe utan dess like
men framförallt så har hon alltid haft ett hjärta som är stort nog att räcka till för en hel världsdel.
Ja hon är faktiskt en smula magisk och har den där förmågan att SE just dig….


Du kan läsa mer om Anna HÄR

Att sitta så här hemma i sitt vardagsrum och bli coachad är ju inte bara coronasäkert
utan ger ju även möjligheter för alla oavsett vart man bor att komma i kontakt med Anna…
För jag lovar dig att det kan bli ditt livs bästa investering.

Kanske är du chef och behöver stöttning…
Kanske vill du byta yrkeskarriär….
Du kanske är nybliven pensionär och känner dig lite vilsen i hur livet ska bli nu….
Kanske behöver du förbättra din självkänsla…
Du kanske känner dig stressad, har sömnsvårigheter eller som jag…

…du behöver få igång din fysiska hälsa…
…du kanske egentligen VET hur och vad du ska göra men du bara gör det inte…

Då kan en investering i sig själv i form av att gå till en coach, vara ditt livs bästa present…

Jag menar hur många lägger inte tusenlappar på att gå till frissan, fixa naglar, gå på massage,
gör olika skönhetsbehandlingar……
Men hur många skulle inte egentligen liksom behöva skönhetsbehandla insidan av sig själv….

…jag behövde det då sannerligen, och mina timmar med Anna är garanterat
den bästa investeringen jag gjort i mig själv. För hur det än är så börjar allt där inuti.

Anna använder ju inget trollspö och förvandlar dig på 10 sekunder…
Det är egentligen du själv som till slut kommer göra det….det är du själv som kommer med alla svaren…..
…..hon ger dig bara ”verktygen” genom att ställa exakt rätt frågor, ge dig olika uppgifter och en väldans massa pepp…
(jag har aldrig känt mig så BRA som efter våra möten)
Sakta men säkert har hon hjälpt mig att börja tänka på mig själv på ett nytt sätt…
Hon har hjälpt mig att tydliggöra vad jag vill, vart jag vill och vad jag vill uppnå….
…att tydliggöra mina mål och framförallt HUR jag ska nå dit.

Du kan läsa om coaching HÄR, exakt vad det är och vad du kan förvänta dig.

Om du också känner att det vore en bra livsinvestering att ha lite dejter med Anna hemma i ditt vardagsrum….
Då ska du få ett superbra erbjudande nu…ett som nog aldrig kommer igen, så passa på!

Ett första möte med Anna är ALLTID gratis.
Då lär ni mer känna varandra och ser efter vad du behöver hjälp med och vad
du kan förvänta dig av kommande sessioner.

Om du gör din bokning (för vintern/våren) hos Anna före nyårsafton får du halva priset.
Uppge bara koden: Sallys hus då du gör din bokning.
Gör din bokning HÄR


Kanske kan det här bli en fin julklapp till dig eller någon annan du tycker behöver lite magi…

Kraaaaaam Katarina

Hälsa & Skönhet livet

Sakta sakta förändras jag

Hallå där…
I dag jobbar jag lite här och där kan man säga.
För tillfället tar jag just en paus och skriver till er…
Jag ska ha möte över nätet tillsammans med pappa och kommunens handläggare
om mammas framtida vård och boende.
Så blir det en sväng till kontoret i Kumla efter lunch och ikväll…

…ja i kväll…då ni….då smäller det…
Då ska jag och M börja med hemmaträning….
Jag har googlat fram 10 övningar som vi ska starta i gång med.

Jag hade ju som ni vet precis kommit i gång med att tycka att gymmet var ett rätt trevligt ställe
då jag fick åka dit tillsammans med min syster……men så snäpptes ju pandemihelveeeeeetet upp
och man ska ju helst inte träna på gym så nu är jag tillbaka på ruta ett igen…

Eller mjjjäääääeeee….det är jag ju faktiskt inte….jag är faktiskt väldigt långt från ruta ett
när jag tänker efter….
Där befann jag mig i våras…innan coach Anna kontaktade mig…

På lördag ska jag berätta mer om själva Anna men nu tänkte jag bara dra lite kort om vad som skett
och vad som händer med mig…..

Vi har alltså träffats ett antal gånger och jag har fått ”verktyg” och olika uppgifter i min resa mot att
bli den bästa versionen av mig själv…….hon som är frisk och stark och lever ett aktivt liv.

Än så länge är just de bitarna ingenting som varken syns eller känns….men
inuti själva mig…..inuti har det hänt massor….
Visserligen har hösten bjudit mig på lite motgångar i form av en mamma som hastigt blivit väldigt mycket sämre
och en vovvetjej som inte alls mår bra…..
Men bortsett från det…så HAR det hänt massor på just den mentala fronten…
Jag både ser på mig själv och tänker på mig själv lite annorlunda nu…
Jag kommer återkomma om det här i flera inlägg framöver för jag tror vi är många som behöver
både bli snällare mot oss själva men också lära oss att sparka på oss en smula.

Just nu håller jag på och tar tag i sömnen….
Min sömn har blivit mycket bättre mot för ett är sedan…
…men den är inte bra än….
Minns ni att jag skrev om klimakteriet och sömnproblem då?
Sedan dec förra året tar jag östrogen och på ca 2 veckor blev mitt liv helt annorlunda.
Från att ha vaknat ca 1 gång i timmen, haft svallningar dygnet runt, mest på natten…
Har jag kanske känt den typen av värmerusning 2 ggr…..

Nu vet jag att ni säkert är många som blir nyfikna så jag ska berätta mer om även detta
så småningom….. Jag skulle kunna skriva HUR mycket som helst om de här bitarna
men för att det här inte ska bli för långt så nöjer vi oss här, för nu…
Så tar vi och benar i sär alla delar och pratar om lite i taget..;)

En magisk torsdag önskar jag dig!
Kraaaam Katarina

Hälsa & Skönhet livet träning

Ont i magen

Jag har ont i magen!
Inte ont i magen som i sjuk-ont….
Det är rastlösheten som gör det…
Å rastlösheten kommer sig av att jag är nervös och orolig. Sover knappt och vaknar kallsvettig…..

….vaknar av hennes varma lilla kropp tätt tätt intill min….
Jag vänder försiktigt på mig och kan inte låta bli att smeka hennes mjuka päls…
Hon sprätter till lite men ligger kvar….
Hon mår ju inte så bra…..det är därför hon vill vara så nära nu….

Jag känner mig rädd…
…rädd för att vi inte ska lära oss ta blodprov så att vi kan mäta hennes blodsocker…
Vad händer om vi inte klarar det?
Hon är så trött så trött…..
Jag har pratat med veterinären och i morgon får vi svar på proverna som skickades i väg i fredags…
Vi får avvakta tills dess…

Även fast helgen varit fin så hänger gråten i halsen, jag är trött och det känns faktiskt rätt tungt just nu…
Jag längtar fruktansvärt mycket efter min dotter och jag skulle nog allra mest behöva gå och sova….
…men det går inte…..
Å när jag känner mig sån här så blir jag rastlös….

Jag fick tag i hyacinter…;)
Jag tänker att jag ska försöka sätta mig och skriva lite ytliga blogginlägg om inredning och andra (o)viktigheter…;)
Det brukar vara bra för mig……att få tänka på något annat och få ägna mig en stund åt sådant jag tycker om….
Det ÄR viktigt för mig att ha finheter runt om…det ÄR viktigt med hyacinter och nya gardiner..
Jag mår bra av det…
Det gör ju inte så att oron släpper och så att jag plötsligt sover som en sten…
Men jag mår bra av det…

Dagar som dessa är jag SÅ tacksam över att kunna sitta hemma och jobba.
Oftast tassar jag upp tidigt tidigt…jobbar ett par timmar för att sedan ta ett brejk en stund…

I dag har jag ju suttit i telefonkö och väntat på samtal från Veterinären…
Då är det ännu mer toppen…jag vet ju inte när det kan bli dags att åka i väg för nya prover med den här lilla…
Hon mår ju som sagt inte så bra nu…å inte jag heller…

Kram Katarina

livet Sally