Jag är 46år så nog är det väl kanske lite tidigt..?
Men det där är ju saker man inte kan råda över.
Ni kanske minns när jag skrev om mina sömnproblem och gick till läkaren…
Om inte kan ni läsa det inlägget HÄR.
Statusen sedan dess är att jag gått från att inte sova tillbaka hur det var innan…
….sova rätt dåligt och vakna väldigt lätt…
Det tycker jag är mer hanterbart och de där sömntabletterna…de ligger kvar i skåpet.
Jag tyckte ärligt talat inte att de hjälpte särskilt bra..
Det här med klimakteriet är ju ganska tabubelagt…
Lite pinsamt eller jobbigt att prata om kanske…
Något man helst bara vill skjuta på framtiden och kanske är det så att man ser
det som en milstolpe i livet… det är då man måste kalla sig för ”äldre”
Fast när blir man gammal egentligen?
Ja inte blir man det då man är i klimakteriet i alla fall…
Jag har svårt att tro att jag någonsin kommer KÄNNA mig gammal…
Det här med att hamna i klikmakteriet är ju något som kommer drabba oss
alla som är kvinnor….vissa mer andra mindre…
Jag hoppas att det här eländet ska dra över snart så att jag bara kan bli som vanligt igen.
Det som är ”eländet” för mig är dessa vallningar…
Termostaten i kroppen har ju gått bananas och från att ALLTID
ha varit en som fryser har jag blivit som en
skenande värmepanna….ena stunden varm så det nästan kokar över till att nästa stund
frysa igen…. å nu är det är inte bara ett nattligt äventyr längre…
Näpp det kommer och går lite när det känner för det…dygnet runt…
Mens har jag inte haft på flera flera månader och senast var det inte mycket med den heller…
DET är väl det enda possitiva i allt det här…
HIMMEL SÅ SKÖNT DET ÄR!
Att slippa smärtor och att känna sig ofräsch där nere.
Vad som däremot inte satt sig på mig är någon form av depression eller ilska…
Det tackar jag för…;)
Jag känner mig som mig själv helt å hållet och är samma glada som vanligt…
…bara en smula tröttare…
Jag har inte riktigt samma ork och driv som förr…
Det kan ju i o för sig hänga i hop med den inte allt för bra sömnen..;)
Jag vet att ni är många som förespråkar det och det är jätte härligt att ni är nöjda.
För min del kommer jag inte testa det om det inte blir värre än så här.
Att jag blir panikvarm lite då och då känns hanterbart…
Skulle jag däremot bli arg och allmänt konstig…
Ja då får jag kanske överväga….men inte nu.
Jag härdar ut…;)
Nähäää nu väntar den där lilla bönan på mig….
…jag råkade nämligen nämna Alvin för en stund sen och hon blev alldeles till sig…
Alvin är ju hennes vovvebästis….
Vovvepromenad, kompismys och rosé…
Det känns väl som en bättre onsdag va?
Kram Katarina
