Hallå där…
Hoppas er helg varit fin…
Här blev den fylld av drama igen så det är först nu jag har tagit mig tid att skriva här inne…

I går var vi på ett mysigt dop för den här lilla sötisen…
Elias Erik Åke….

Åke efter min pappa….
Så fint tycker jag…

Det kändes också fint att komma tillbaka till kyrkan där vi hade pappas begravning
för någonting roligt i stället.
Innan vi åkte vidare till dopkaffet sa vi hej till pappa och tände ett ljus där i minneslunden…

Efter gofika åkte M och jag hem, lagade god mat och tände brasa…
Satt länge länge och pratade om framtidsdrömmar. Så såg vi på ett avsnitt av vår serie och somnade före midnatt…

Stax efter 01 ringer min telefon och med bultande hjärta läser jag Kajsa i displayen…
-Hallååååå….svarar jag lite smått hysteriskt…
Hon ringer ju inte mitt i natten om det inte är något allvarligt…

Men det var inte Kajsa utan en kille jag aldrig hört talas om…
-Hej sa han….. Kajsa har fått en allergisk reaktion på kräftor och vi har ringt ambulans…
????
Jag fattade ingenting…
Kräftor….igen…….
Men vad gjorde hon på en kräftskiva?

Den här gången hade hon i alla fall alla mediciner med och de satte en adrenalinspruta i låret på henne
medans jag var i luren. Så kom ambulansen och hämtade henne och de sa att det var tur
att hon hade haft sina mediciner.

Hur var det nu med kräftskivan??
Jo förra gången ni vet…för 3 veckor sedan… då hade hon ju ätit 3 kräftor som hennes kompis hade skalat.
Den här gången hade hon tagit det säkra före det osäkra och kom till festen först då alla hade ätit färdigt….
Hon berättade att alla hade varit så gulliga och städat undan och tvättat händerna……
Men tydligen var det så att en av gästerna inte riktigt fattat HUR allergisk hon var utan stod på natten i köket och åt ett par kräftor över diskhon…varefter han lägger sin hand i Kajsas nacke för att ge henne en kram…

Det räckte….
Det började med att det brände som eld på huden, sedan svullnade halsen och läpparna svullnade upp…

Man känner sig ganska maktlös när man är 20 mil bort.

Jag pratade med både läkaren och Kajsa i natt och nu hade hon turen att träffa en
läkare som verkligen tog det här på allvar.
Eftersom Kajsa inte är skriven i Uppsala ska hon egentligen gå via en vårdcentral här i Örebro…
-Kommer inte på fråga sa läkaren… Det här som hänt dig är MYCKET ovanligt och det här måste
utredas ordentligt. Här har vi ju specialister på just allergier så jag ska personligen se till så du får en remiss hit…
Vidare så hade han en teori om att det ev. kan vara så att den här överkänsligheten hänger i hop med covid-vaccinet…
Men det är bara hans egna funderingar… han hade sett det på fler kvinnor.

Jani…vilken pärs…. 3:e ambulansfärden och 3:e kraftiga allergichocken för henne på en månad….
Ska det aldrig ta slut?
Min lilla lilla…..
<3
Hon mår bra nu och har fått ännu mer mediciner….

I dag har vi varit trötta här men tog oss i alla fall ut en sväng i skogen…;)

Dagen blev lite huller om buller i dag…
Så frukosten blev när det skulle vara lunch…och lunchen fick bli smarriga räksmörgåsar och kaffe…

Det är verkligen plättlätt att göra supersmarriga räksmörgåsar själv…
Bra som lite halvlunch sådär om man ska äta något smarrigt som oxfilé på kvällen…;)

Att vara vuxenbarnsmamma är minst lika jobbigt och oroligt som att vara tonårsmamma…

Nähä ni nu ska vi äta middag och titta färdigt på vår serie… (Hidden)
Kraaaaaam Katarina

Här sitter hon…
Nöjd o glad…. vår lilla mamma… <3

I dag var det extra kalas… inte bara för att det är fredag utan för att min älskade bror kommit hit från
storstan minsann… å dessutom fyller han år…
Såååklaaaaart var vi tvungna att fira med gofika…;)

Jag frågade brorsan om det här ingick i en viktväktarmeny och han svarade snabbt att det gör det minsann…
Å eftersom lillasystrar lyssnar på sina storebröder åt jag snabbt upp den…
Snabbast av alla…haha… JAG VAAAAAANN….

Så sjöng vi sånger så det stod härliga till…precis som förr i tiden…
Här klämmer hon just i med sin favorit… Näckens dotter med Vikingarna…

Mamma har nog glidit in en smula längre i sin Alzheimer…
Ledsamt nog är hon lite virrigare och hänger inte alls med så bra som hon
gjorde för bara ett par månader sedan…
Den här sjukdomen är ju verkligen hemsk…
Sakta sakta tar den henne…bit för bit…
Det enda som lindrar den smärtan man har i hjärtat är att hon själv är
go-o-glaa-kexchoklaaa…

Hon är ju i det stadiet där hennes sjukdom kanske främst är vår sjukdom…
Vi anhöriga som ser vår mamma och hör hennes röst……precis som förr…
Men ändå är hon ju inte där längre….
Det är grymt och orättvist…
Mamma som alltid alltid gjort allt för alla andra…alltid satt sig själv i andra hand…
Varför skulle det här drabba just henne?

Nu ska jag inte sjunka ner mer i de här dystra tankarna…
Nu ska vi fira fredag och vi ska i väg och fira en fantastisk storebror…

Kram och en riktigt fin fredagskväll önskar jag er!
Kraaaaaam Katarina