Jamen tjena här ligger vi…
Det blev inget inlägg i går, nu igen å egentligen borde jag väl inte berätta varför eftersom
jag precis sagt att jag egentligen inte vill skriva om mer elände och onödigheter här i bloggen…
Meeeen livet är ju som livet är….

När M åker till jobbet på morgonen får vi vackert gå ner hit Sally och jag…
Eller jag sitter ju nu mera på ändan och hasar nedför trappen…
Men lillsmulan som ju bara ser sämre och sämre kan inte gå i trappan själv längre
och att jag skulle balansera en hundflicka i knät är inte ens att tänka på…
Den lilla stackaren är dessutom rädd för mina kryckor av någon outgrundlig anledning
så hon håller sig redan som det är en bit i från mig då jag inte som här…
ligger i soffan…

Hmm…vart var vi..
Jo i går morse skulle jag bara putta lite på soffan så att den kom närmre bordet.
Ja då halkade jag med kryckorna och for i golvet med ett brak…
Det må låta roligt, och så här i efterhand kan man ju skratta med där och då
grät jag som en bejby och kände mig som ett litet (fast tungt) övergivet barn..
Det gjorde fruktansvärt ont och jag blev ju såklart fasligt rädd…

Så det blev 5 timmar på frakturmottagningen i går……ja mest i olika väntrum…
Nu ville de röntga om foten igen och dessutom kolla högerfoten lite extra.
Den var som tur är bara stukad men frakturen i vänster hade blivit aningens sämre
men låg fortfarande såpass bra att de hoppas vi kan undvika operation.
Om 8-10 dagar ska det göras en ny röntgen så jag håller alla tummar att det läker som det ska…

Lite läskigt är det för det liksom klickar och knäpper i fotleden varje gång jag rör benet…
Benet är ju inte helt still där inne i gipset utan det går ju att röra det så där pyttelite…
Nu får jag i alla fall sätta i foten om det inte gör ont och den där stöveln…ja den visade sig ju vara
gips runt hela benet i kombination med en slags kardborre-sandal…;)

Å när jag äntligen kom hem i går var jag så hungrig o trött så jag inte orkade mer än
att just äta och sova….

Efter att Sally fått mat och spruta nu på morgonen blev jag tvungen att lägga mig här och nu känns
vägen till köket som 7 mil så jag funderar på att strunta i frukost och bara vänta tills ikväll
då M kommer hem igen….fast Sally kommer ju behöva både mat och lite uteliv innan dess så jag
måste ju ändå dit förr eller senare…

Buketten jag fick på bröllopsdagen är en sorglig syn….
Stackars M, han får springa och ränna upp och ner så mycket att jag inte haft hjärta att påpeka denna också…
Konstigt det där med män egentligen…
De liksom ser inte sånt här…
Är era så med?
Eller så kanske de tror att det är några slags nya eterneller som de helt enkelt inte vågar kasta…;)

..å runt omkring mig ligger kryckor, skor och ett konstigt men superbra skydd till högerfoten….
…..i klass med en fotbollsspelares benskydd..;)
Har upptäckt att vattenflaskor går superbra att stoppa i fickan
eftersom ett glas vatten är en omöjlighet att hämta…

Å soffan har jag byggt om till en slags sjuksäng…..
Så snyggt så….;)

Jaaani…det är inte bara trädgården som kommer fallera…
Även här inne i Sallys hus kommer det bli en eländig syn…
Å det är SÅ frustrerande att ligga här och bara titta på alla småsaker
som man i vanliga fall gör utan att ens tänka på det….

Jag är alldeles för rastlös för det här och jag gör allt jag kan för att mota bort paniken som
väller över mig som vågorna på ett stormigt hav…
Kanske kommer jag till den där punkten då jag läser böcker, börjar sticka…
…går en kurs på nätet, skriver en novell eller börjar måla…
Men just nu går mitt liv mest bara ut på att fundera ut hur 17 jag ska kunna
utnyttja tiden till att städa och plocka i ordning här hemma….
Ta hand om tvätten, vattna blommor och putsa fönster….

Ha det fint hörni…
Å nu hoppas jag inte att det ska bli mer galenskaper här…
i alla fall inte just sånna här galenskaper…
Kram Katarina