Jag vill ha pärlhyacinter nu

Hallå där…hur har ni det?
Jag går omkring lite som en zombie känns det som….eller som att jag fastnat i nåt slags vakum…
Jag är helt handlingsförlamad och tar mig inte för något alls…
Jag skulle vilja att oron och stressen i stället kunde göra så jag blev som en skållad
råtta och for fram genom huset som en orkan och städade och grejade…
När man ändå inte gör något kunde man ju göra något menar jag…;)

Som alltid den här tiden är jag sugen på vårblommor och friskluft…
Här är hela julen kvar och så brukar det inte vara här hemma….

Har ni några nyårslöften?
M och jag satt i soffan strax före 12-slaget och pratade om hur skört livet är
och att det vi önskar med 2021 för vår egen del är att vi ska fortsätta jobba
på ett hälsosammare liv och att verkligen på riktigt ta vara på livet…

Livet pågår ju för fullt och vad vi vet så får vi ju bara ett….
Vi vill bli ännu bättre på att njuta av stunden och inte längta så mycket efter
det som händer längre fram….
Man kan absolut längta till semester osv…det är ju ganska mysigt i sig…
Men jag menar att vi vill bli bättre på att verkligen njuta av det där lilla….
En kaffe i kvällssolen efter jobbet….
Dra på sig skor och jacka och kliva ut en stjärnklar kväll och bara andas och suga i sig
det vackra i att ha en en stjärnhimmel ovanför huvudet….

Jag ska verkligen börja gå och lägga mig tidigare så jag får fler timmars sömn…
Senaste veckans oroligheter börjar tära och sätta sina spår….

Med pappa är läget ganska oförändrat…
Livshotande men stabilt….
Han har fått bakterier och infektioner med det var ju väntat…Det får han antibiotika emot..
Nu håller vi tummarna att coronan som river och sliter i hans lungor håller på
att kapitulera och ge sig av.

Mitt i all oro får vi glädjande besked om att mamma verkar återhämta sig.
Nu är hon piggare och hon skojar och härjar med personalen…;)
Tur men samtidigt väldigt väldigt sorgligt att hon inte verkar ta någon större notis
om att pappa inte besöker henne varje dag som han brukar.
Vi längtar SÅ tills hon anses frisk och vi kanske kan få komma och besöka henne
<3

Ta hand om er och ha en fin kväll!
Kraaaam Katarina

blommor

En dramatisk nyårsafton

Gott Nytt År…
…kära läsare och tack för att ni är med mig och min familj i både med och motgång.
Tack för att ni hänger här inne med mig…
Tack för att ni finns!
Tack för rara kommentarer och för alla klick på det lilla hjärtat under varje inlägg..
Ni betyder massor och inte minst ett stor tack för att ni är med oss i den kris vi just nu lever i.

Vår nyårsafton blev minst sagt annorlunda…..
Från att ha startat med frukost på sängen byttes det mot stort drama då telefonen
plötsligt ringde…

Pappa hade hastigt blivit sämre och det kunde vara fråga om timmar kvar…
Vi fick kasta oss i bilen och åka till Karlskoga.
När vi kom fram hade pappa stabiliserat sig men det var riktigt riktigt illa.
Han kunde helt enkelt inte bli sämre….

Jag tänker inte grotta in mig för mycket i vad som hände just nu utan i stället
fokusera på att vi nu på förmiddagen fått beskedet att han återhämtat sig lite.
Läget är mycket allvarligt men stabilt.
Vi väljer att tro att han kommer fixa det här…det finns inget annat!
Vårdpersonalen….jag finner inga ord just nu, men vilka hjältar……

Pappa-tomten har inte skägget kvar… det var de tvungna att raka bort då de la honom i respiratorn…
Nu slipper han det..;)
Så nu är han inte pappa-tomten längre…
Nu är han ”bara” pappa….men det är gott nog!
Kämpa nu pappa!
Vi är så många som älskar dig och vi har så mycket kvar att göra…..
<3

Vi går in i 2021 med hoppet om att Covid-19 ska försvinna…
Men innan det gör det vill jag återigen uppmana er till
att fortsätta vara rädda om er och om alla ni möter…
Man har ingen aning om vem som drabbas hårdast.

Ha en fin start på det nya året nu!
Kram Katarina

familj livet

Vi skålar för dig pappa

Vi skulle ha firat nyår med Helena och hennes P i morgon…
Men eftersom jag är minst sagt svajig och pendlar mellan hopp och förtvivlan på en millesekund…
…..tyckte vi det var mest rättvist mot alla att ställa in det.

Å förresten så är det ju inte så smart att träffas nu,
även fast vi hade tänkt göra det på riktigt coronasäkert vis…..
Vi får helt enkelt fira nyår en annan helg längre fram….

Hur som nu blir det bara M och jag så vi fick ju tänka om gällande mat…
För mat måste vi ju ha oavsett om jag tänker gråta hela kvällen eller inte…
Å skåla måste vi ju….
Pappa skulle inte tro vi var kloka om vi lät bli det…
Man ska ALLTID skåla ut det gamla året och skåla in det nya!

Vi hittade en räkbomb på Ica….jösses så god och så snabbt det gick att laga kvällsmat…

Å om man gillar Prosecco….å det gör man ju…;)
Ja då gillar man den här….
Har aldrig provat den innan men gillade den bulliga flaskan…
Å yes, det blev en hitt…

Så satt vi länge och pratade gamla minnen….mest om pappa….
Som tex hur jag som 4-5-åring älskade att sitta med inne i badrummet då han rakade sig…
Han hade raklödder som han borstade på med en sån där lite rund borste ni vet…
Å när han var alldeles vitlöddrig vände han sig alltid mot mig och sa:
-Gaaag gaaag…finns det några snälla barn…
(Gaag gaag…det var tydligen så jag sa goddag när jag var liten)
Ja inte hade han kunnat gissa då att han över 40 år senare skulle ha ett riktigt jultomteskägg…
Det där som han ”bara” skulle ha tills coronan var över som han sa….
Hade han vetat hur länge det skulle bli hade han nog aldrig sagt så för han gillar ju inte det där skägget….
Jag tror minsann jag får köpa raklödder åt honom då han vaknar….;)

Ja det blev liksom pappas kväll i kväll…

Å han den där mannen jag har….
Han kan konsten att lyssna…att trösta….att skratta…och att bara vara tyst…
…på exakt rätt ställen…..<3

Så skålade vi för pappa och jag försökte med telepati, så han skulle höra att jag riktigt talar om för honom
att han måste kämpa på nu så han snart blir frisk….

Fast det sorgliga är att 75% av hans lungor är angripna av corona-viruset…
Det kallas tydligen för covid-lungor…
Hårt angripna covid-lungor…

Min mamma är ytterligare lite bättre och har orkat sitta upp små korta stunder
och hon har till och med börjat prata lite….
Men som sagt… ikväll var det pappas kväll…

Skål älskade pappa….
Äntligen är det här året snart slut och det nya friska året kan börja!
Kram Katarina

Kärlek Mat&dryck minnen

Jag tänder ett ljus…


Hej


Jag vet inte i vilken ände jag ska börja…
…det är så många ord…så många tankar som behöver få komma ut…


Jag får nog helt enkelt börja med att rikta mitt allra största och varmaste tack till alla er som
tänker på oss. Mitt hjärta svämmar över bara av att tänka på all kärlek som finns…

Mitt i all tragedi som blir under en sådan här långdragen pandemi, växer något annat fram…
En värme och en medmänsklighet som man inte trodde fanns.
Vi är så många som på det ena eller andra sättet har blivit drabbade av just covid-19….
För att inte tala om all annan sjukdom som pågår samtidigt…
Ni är många som delat med er av era historier….både ledsamma och sådana som slutar väl…
Tack för att ni delar! 

Några skrev att det var starkt av mig att uppdatera här i bloggen…
Tro mig..stark är det sista jag är just nu…
Bloggen är ju min ventil…mitt ställe där jag kan skriva av mig…oftast helt oviktiga klokskaper…
…eller viktiga inredningstankar..;)
Jag vill ju att det här ska vara en oas där allt får lov att vara glatt och härligt…och alldeles tokigt..…
…det finns så mycket elände ändå.


Just för tillfället är det ju SÅ svårt…..
…jag hoppas det förändras snart för jag tror inte på att grotta ner sig och bara gråta dag ut och dag in….
…det vet jag med all säkerhet att varken min mamma eller min pappa skulle vilja att vi gjorde….

Men eftersom det var ganska länge sedan Sallys hus var en ren inredningsblogg och jag numera
kallar den livsstilsblogg med lite galenskap, känner jag ju också att jag vill dela med mig även av livets svårigheter….
….även fast det ibland tar emot och är jobbigt.

Jag känner dessutom att all kärlek ni skickar i form av långa kommentarer, korta kommentarer,
hjärtan och kramar….de hjälper till att bära allt det tunga….
….å de får mig att förstå att ni är så många där ute som bryr er om och som undrar….
TACK….såklart måste jag ju berätta för er hur det går…
…såklart…

Jag tänder ett ljus för min mamma och pappa…
Hjärtat får symbolisera mamma och all den kärlek som finns där emellan
henne och den där tomtegubben…Jag ber till högre makt att de kommer att få ses igen…
Kämpa på nu, tillsammans är vi starka!


Det är mycket som inte blivit som det skulle det här året för så många
och jag måste säga att det känns skönt att det snart är slut…

Jag ser fram emot ett 2021 med en stor förhoppning
om att det är då vi får tillbaka våra liv så att allt blir som vanligt igen….


Kram Katarina

familj Kärlek livet

Nu känns livet tungt

Hej
Jag förstår att ni är många som undrar hur det har gått för mina föräldrar.
Det är lite tungt just nu och jag orkar i ärlighetens namn inte ens försöka vara glad och rolig här i bloggen….
Men å andra sidan hade ju det varit lite märkligt med tanke på situationen…..

Min mamma tar små små steg åt rätt håll i sin Covid….men samtidigt har coviden gjort så att hon blivit sämre i sin Alzheimer.
Vi hoppas och hoppas att det är övergående och kommer gå tillbaka då hon blir frisk från covid.
Vi önskar SÅ att hon fortfarande kommer känna igen oss. Vi vet inte hur länge det kommer ta innan vi kan besöka henne
och eftersom hon inte klarar av att prata i telefonen känns det tungt att veta att hon bara ligger där…
Jag undrar så vad hon tänker….
<3
På mammas boende har de precis börjat vaccineras men mamma kan inte få vaccin förrän hon är frisk
<3
Det känns lite orättvist att de skulle bli drabbade när det var så nära vaccinet…
Pappa som varit SÅ försiktig ända sedan Corona bröt ut.

Min pappa blev sämre i natt och ligger nu nedsövd i respirator.
Vi vet inte hur länge men minst en vecka.
Lungorna är väldigt hårt angripna av corona.

Livet är inte alltid rättvist.
Pappa har ju med största sannolikhet blivit smittad av mamma som i sin tur blivit smittad på sitt boende.
Han har inga underliggande sjukdomar och var helt frisk innan det här.
Man vet aldrig vem som blir hårdast drabbad…
Tänk på det och ta hand om er!

Kram Katarina

familj

Livets uppförsbackar

Vi hade precis börjat andas ut och tänka…
-Det går bra det här….
Då slår plötsligt Covid ner sina klor och suger ett ännu starkare tag runt min pappa.
Nu ligger han inlagd med syrgas och lungorna är angripna till 50%

Min mamma har ju också covid. Hon är väldigt medtagen och har legat med dropp.
🙁

Livet hörni….
Det har sina uppförsbackar……..

Jag är så tacksam att jag får ha mina barn här hemma hela julen…
Att vi fått vara friska (från covid).

Vi har varit ute och eldat på tomten och nu har vi nyss gått 5km..
Nu ska vi ta ett dopp där ute i spat.
Det hjälper att ha sin familj nära när man har en oro som river och sliter i en….

Älskade mamma…
….älskade pappa…..

Glöm inte att när man kommer upp för den där backen…..
…då går det lättare…

Ta hand om er!
Kram Katarina

familj livet

Pyjamasdagen

Hallå alla rara och god fortsättning…
Nu är den här…
Juldagen….den där dagen då man får gå i pyjamas hela dagen om man vill…
Ligga på soffan och läsa böcker och äta praliner.
Underbart ju!!

Fina luddiga fårfällsdynor….julklapp till mig själv..;)

Eller så kanske inte ni har det?
Ni kanske just laddar för julafton X 2…??
Så är det ju ofta då man har småbarn och 2 familjer att fira med….
Fast i år är ju ingenting normalt så i år kanske det är fler som tar det lugnt hemma på soffan.

Torkade apelsinskivor, kottar, kanel och grankvistar (våra är fejk)…plättlätt och snabb dekoration till en dukning.

Vi har ju alltid firat varannat år med Mattias familj och varannat år med min familj på själva julafton…
Sedan har vi träffat den andra halvan på juldagen eller annandagen….
Så Endera har juldagen eller annandagen alltid varit den stora pyjamasdagen här hemma.

Var och en pysslar med sitt och så möts vi runt matbordet lite då och då…;)

Fast jag ska snart tråckla mig ur pyjamasen och ta med mig ut på en långpromenad tänkte jag
för tjooohooooo alltså….
Solen skiner för 3:e dagen i rad….

Promenad och sedan bok och brasa tror jag bestämt….
Om inte de andra i familjen protesterar och vill spela spel förstås…
Vi har ju en viss flickunge som gärna spelar spel stup i kvarten…;)

Jag har ju varit lite smått frånvarande ett tag här i bloggen…..men nu känner jag att jag har
SÅ mycket att skriva om så snart ska det nog vara som vanligt här inne igen…

Jag önskar dig en alldeles extra härlig dag och om du också har sol….
Ta en liten stund för dig själv och gå ut….
Vänd näsan mot solen och le ditt allra bredaste leende….
Jag lovar att du kommer känna dig glad bara av det….

Kraaaaaaam Katarina

jul livet matrum

En riktigt god jul….

….önskar hela min familj just DIG som kikar in här….<3
Tack för att du är du och tack för att du tar dig tid att ta emot vår hälsning!

Vi önskar er alla en riktigt härlig jul!
Kraaaaaam familjen Thorsén

familj jul