Julens alla godsaker och den sista tidens tragedier har satt sina spår…
Jag sover för lite, rör på mig för lite och äter för mycket…
Dags att ta tag i det. Efter allt som hänt känns det viktigare än någonsin att
verkligen på riktigt ta tag i och börja ta hand om mig själv på alla sätt.
Allt ifrån att få upp konditionen och styrkan i muskler och leder…
….till kosten och självklart sömnen.
I går tog vi en skön långpromenad och gled sedan ner i spat.
….att ta hand om insidan är ju faktiskt det viktigaste…
Om man nu har ett spabad kan man ju lika bra använda det….eller hur?
När vi sitter där i, spelar vi oftast lugn skön musik och pratar om allt och lite till.
I går pratade vi mycket om hur det var förr…
Förr då barnen var små….roliga och fina minnen av både pappa och mamma.
Det känns så fint…
Det känns fint att man mitt i sorgen ändå kan ge sig själv glädjen i att få minnas allt det fina.
Alla tokiga och roliga, fantastiska och fina fina minnen….
Minnena har man ju kvar för alltid och det gäller att vårda dem ömt…
Att prata om pappa hjälper….Mestadels gör det ont men stundtals lindrar det…
…det lindrar att få prata om honom….skratta åt hans tokiga egenheter och minnas hans
mjuka kramar och snälla ögon…..
Så pratade vi om framtiden…
Nu känns det ännu mer viktigt att verkligen ta vara på livet…
Njuta av det lilla och ta vara på alla stunder man kan.
Vi gjorde upp planer för utflykter med husbilen då den säsongen börjar igen…
…å vi pratade om vart vi vill resa då världen blir lite mer normal och man kan göra det igen.
Vi fick ju strunta i Venedigresan förra våren så det resmålet finns ju kvar på vår bucketlist.
Lillgrodan kämpar på och hon gillar snö…
Den kommer ju och går lite hur som helst här hos oss och nu har det första lagret töat och blivit is…
…för att i detta nu förses med ett nytt lager snö ovanpå….
Ha en fin måndagskväll!
Kram Katarina