Jag är ju som ni vet nästan alltid glad…
Jag väljer att se saker så positivt som det bara går….jag skrev en gång att jag inte riktigt visste vart
min gladhet kommer ifrån…..jag har liksom bara alltid varit sån…..ända sedan jag var liten….
En glad skit helt enkelt…;)
Men nu vet jag vartifrån den kommer……

Mamma såklart….
Jag fattar inte varför jag inte förstod det tidigare….
Kan man ärva temperament och ansiktsdrag så kan man nog ärva gladheter också…
Min mamma är en riktig glädjespridare….
Precis så skrev pappa i sms förut då han precis pratat med sjukhuset…
Ja vi är ju 4 syskon så han skriver sms till oss i stället för att ringa oss alla var och en 114 gånger om dagen..

Hur som….
Operationen har gått bra och mamma är tydligen rätt så…..

….glad….
Pappa hade just fått höra från växelboendet där olyckan skedde att hon redan på den korta stund hon hann vara där
hade totalcharmat både personal och boende…..lilla mamma….ja det är sån hon är…<3 <3
Alltid glad och vänlig….alltid ett leende att dela ut till både kända och okända….

Redan i morgon ska hon få träffa en sjukgymnast och pappa hyllar personalen på USÖ
för deras omhändertagande båda av mamma och honom själv.
Underbart att höra ju.

Nu måste lilla mammis skynda sig att bli återställd så hon kan fortsätta sprida glädje <3

Kram på er och godnatt!
K

Min mamma har ju som ni vet Alzheimer.
Jag har inte skrivit om henne på länge men hon har blivit ganska mycket sämre under det senaste året.
Fortfarande väldigt glad…som ni ser…..och hon känner igen oss och pratar om förr och så….
…men hon har bla fått problem med motoriken och har väldigt VÄLDIGT dålig balans.
Hon tar sig fram med hjälp av en cool rosa käpp som pappa ordnat åt henne…
..eller åkandes i en fräsig rullstol…
Hur som så blev det bestämt i våras att mamma skulle få bo på ett avlastningshem då och då.
Som ett litet hotell för rara pensionärer som glömmer lite för mycket kan man säga….
Pappa behöver verkligen den avlastningshjälpen men kunde för sitt liv inte tänka sig 2 veckor i månaden
utan det blev bestämt att det skulle vara en vecka i månaden till att börja med…
Kanske egentligen mest för att han ska få tid att vänja sig.
Det är ju så otroligt sorgligt… De har varit gifta i 59 år…..

Hur som så kom ju Corona i vägen och då vågade han inte släppa i väg henne eftersom
han inte visste att han med säkerhet skulle få kvittera ut henne igen…
Men nu har de ju släppt lite på restriktionerna och det var dags…

Mamma hade först varit lite ledsen för att sedan skrattandes följa med personalen för att kika
på det lilla “hotellet” och allt roligt hon skulle få vara med om där….

Så sent i går kväll, hennes första natt…då hon gått och lagt sig, behövde hon gå på toaletten….
…men hon hittade inte dit och då personalen kom och öppnade dörren föll hon
och fick en fraktur i höften……
Lilla lilla mamma….så liten och skör….

Jag vet inte om hon redan opererats eller om det sker först i morgon….
Hon var i alla fall vid gott mod då pappa kom till henne.

Vad händer nu? undrar jag…
Hur ska pappa kunna ta hand om henne hemma?
Det var ju inte så här det skulle bli….

Livet är skört och ibland går det snabbt…
Min pappa har en liten rar blogg HÄR som han uppdaterar lite så där ibland…..
Man kan läsa lite små delar av den sorg han känner över att kvinnan han delat hela sitt liv med
sakta tas ifrån honom….

Min mamma…
Jag älskar dig mamma….då…nu…och för alltid.
K