Solens kraft

11 februari, 2021

Här har vi haft ett strålande väder i dag…
I morse släppte jag som vanligt ut Sally medans jag tog på mig ytterkläderna…
Å när jag kom ut ett par minuter senare var hon puts väck….

Jag blev inte orolig för hon brukar inte försvinna så långt…
…förutom när jag får hämta lilla tanten i kohagen då hon jagar harar då förstås..;)
Hur som….jag pulsade runt på tomten och försökte titta efter färska tasspår…

Då slogs jag av hur vackert det ät ute nu….
Även fast just den här vyn passar bättre i full blom och med en glittrande pool.
Men åååå vad det är härligt när solen gnistrar mot snön…
Fåglarna kvittrar och flyger fram och tillbaka mellan träden och fågelmaten….
Måste verkligen bli bättre på att vara ute då det är sånt här väder.

Jag tog bakvägen in till köksträdgården….och plötsligt….

Jamen plötsligt stod hon där den lilla busgumman…
Kooooom nu!!

-Men Matte…jag äääär ju hääär…vad vill du??
-Huuu vad du tjatar!!

Lilla hjärtat mitt… i morgon bitti är det besök hos veterinären igen….
Håller tummarna att den höjda insulindosen gjort verkan.

Ha en fin kväll!

Kram Katarina

Sally trädgård vinter

Den allra sista bilden

10 februari, 2021

I dag har det gått precis en månad…
En månad sedan pappa somnade in.
En månad sedan kampen mot covid-19 tog slut…

Utanför fönstret singlar snön ner och termometern visar -8
Jag borde klä på mig och ta en lång lång promenad…
Rensa huvudet och fylla lungorna med frisk luft…
Men jag sitter kvar i soffan och stirrar in i elden…
Kroppen känns som gele och huvudet känns tungt..

Den här bilden som är min allra sista på pappa, är tagen på julafton då vi var förbi
hos honom och lämnade över en låda med julmat.
Om jag hade vetat där och då att det var den allra sista gången jag träffade pappa
hade jag struntat blankt i smittorisken och kastat mig om hans hals och
aldrig släppt taget.

Här berättar han just att han ju har snaps som står i kylskåpet
men att den får vänta tills febern är borta…..
Han fick aldrig öppna den där snapsen…
….han hann aldrig äta upp all julmaten heller…

Så måste jag avsluta inlägget med den här lilla damen…
Tokiga älskade lilla mamma…

Vi besöker henne 3-4 ggr i veckan och vi tycker hon gjort ganska många
framsteg sedan hon kom till sitt nya boende.
Framförallt använder hon sina händer mer och mer igen och har till
och med börjat klara av att äta lite själv…

Hon gestikulerar igen när hon pratar och hon sjunger mest hela tiden..
Sjunger sina tokiga gamla visor…oftast bara några rader men vad gör väl det…
Personalen får sig många goa skratt tack vare den den här lilla godingen…
Det bästa är att hon får fart på hela avdelningen…
Haha..
Personalen berättade att hon typ leder allsång ute i det gemensamma vardagsrummet….
Mamma börjar sjunga och de andra hänger på…
åååååå…DET hade pappa gillat….

Nu ska jag samla ihop mig en smula och jobba en stund…
Sen ska jag besöka den där sjungande toksaken….

Försökte lägga in en liten videosnutt på henne här ovanför men jag får
bara in ljudfilen…men vill ni så kan ni klicka på trekanten till vänster
och lyssna lite hur det kan låta när vi är på besök..;)

Tillägg: Såg just att om du läser bloggen från mobilen och klickar
på den stora trekanten så kommer filmen på sötsnöret…;)

Ha en fin dag!
Kraaaaaam Katarina

familj livet

Leka med blommor

9 februari, 2021

Hej hej
I dag är jag SÅÅÅÅÅ trött…
Jag har sovit helt ok i natt men jag skulle tro att det är den långa bristen på ordentligt
med sömn, kombinerat med stress, sorg och oro som börjar komma i kapp.
Det är verkligen dags att börja prioritera sömn…
….annars riskerar jag nog att gå in i väggen.

Något som verkligen är som balsam för själen är ju blommor…
Inte bara att omge sig med dem utan även att skapa med dem.
Man behöver faktiskt inte vara utbildad florist för att få till det….
…..även om det förstås är ett plus i kanten..;)

Till pappas begravning valde vi att göra blomsterarrangemangen själva.
Jag köpte 2 st höga krukor och fyllde upp med lecakulor och oasis.
Sedan var det bara att börja sticka i blommorna och för en relativt billig peng
fick vi 2 stora, ganska höga arrangemang att ställa på var sida om kistan.

Jag använde oasis mycket förr, men har av någon anledning glömt bort denna magiska produkt.
För oj vad det går att göra mycket fint med hjälp av de där konstiga bitarna.
Jag fick några tillskurna bitar över som jag la i en salladsskål och fyllde på med lite vatten.
Jag lät oasisen ligga helt täckta med vatten ca 30 min först.

Så samlade jag ihop några halvvissna buketter och bestämde mig för att göra något kul med det
som fortfarande hängde med i svängarna…

Om jag hade haft lite ork hade jag naturligtvis gått ut och hämtat lite blåbärsris för det fyller ju ut väldigt fint…
Men så här började jag… med de stora bladen….
Sen är det bara att gå in i sin bubbla och tjoffla i hop det….

Jag gillar osymmetriskt och när det inte är perfekt…
Lite hejsan hoppsan ni vet….precis som jag är….

Så köp lite oasis vetja…det är bara fantasin som sätter stopp…

Kram Katarina

Viktig uppdatering!
Ni får tänka det här inlägget minus oasis…
Tydligen innehåller det plast och de små partiklarna som blir är ju inte alls bra
för vare sig levande varelser eller miljön.
Jag lägger mig platt och erkänner att jag faktiskt aldrig läst på
innehållsförteckningen om vad det innehåller.
Så tills det kommer en miljövänlig ersättare (kanske redan finns??)
så är det bättre att använda hönsnät som Christine tipsar om, Tack för det!
I stora krukor tror jag det funkar utmärkt om man fyller upp med lecakulor och vatten.
Har man bara tillräckligt mycket kulor tror jag det blir stadigt och bra.

blommor

Maten är klaaaaar…..

8 februari, 2021

Annonslänkar till lindex och cervera

Hejsan
Jag har funderat en del på vad som ska hända nu?
Hur gör man?
Nu när begravningen är över….hur gör man då?
Ska man bara hoppa in i sitt gamla liv igen och tralla på…
Får man skratta? Får man ha roligt och njuta av livet?

Ja man får ju det…livet rullar ju vidare och nu mer än någonsin inser jag att jag verkligen måste ta vara på min tid.
Jag behöver komma i gång med soveriet igen….sömnen har inte varit alls bra sedan i julas
och den är ju a och o gällande i stort sett allt.
Hoppa tillbaka till mitt gamla liv…..ja det får man ju svara både ja och nej på…
Inget kommer ju någonsin bli som förut igen…men vissa saker bara måste man ju göra…
Som att jobba tex.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kan jobba så mycket hemifrån….
Då kan man vila lite om man behöver, gråta en skvätt eller skratta åt en tokig dotter…..

Maaaaammaaaaaaa……maten är klaaaaaar….. ropade hon för någon timme sen…
Vänta vänta skrek jag….

…jag måste fota..;)

Bästa grytan finns HÄR Våra mattallrikar finns HÄR

Snabbt, enkelt och gott…
Kajsa vevade i hop lite wook minsann..
Hon fräste kyckling och frysta wookgrönsaker. Plussade på med en burk vattenkastanjer
och en burk bambuskott……i med cocosmjölk, salt, peppar och soya…
Å om man vill kan man ha på läskig sweetchilli…
Ni hör att jag inte tycker om sötsurt va..;)

Å här är hon inte alls ledsen även fast det ser ut så…
Hon bryter just ihop av skratt för något tok som hon själv sa…;)
En måndagslunch med den finaste man vet….det skulle jag plättlätt kunna ha som tradition…

Jomen så här ser det ju ALLTID ut när jag ska fota och den där hönabönan är i närheten…
Haha…vet inte riktigt om hon gör så att just rosorna får den uppmärksamhet de förtjänar..;)
Men hon alltså…..vad vore livet utan henne?
Min tröja har hon snott också minsann…
Ska det va så att ha vuxenbarn hemma?
De snor ens kläder och blir barnsligt busiga då det ska fotas….

Kram och ha en fin dag!
Katarina

familj Lunch/middag

Ett vackert avsked

6 februari, 2021

Aldrig att jag trodde att jag skulle lägga upp en begravningsbild på något av mina sociala medier….
Jag har alltid tyckt att sånna här bilder känns lite olustiga och inget man behöver dela med sig av….
Jag lägger ingen värdering alls i hur andra tycker, men så har jag känt…
…tills nu…
I går var jag på mitt livs sorgligaste begravning…
…men också på mitt livs vackraste begravning…

Den var som en av mina systerdöttrar skrev
”En otroligt vacker sista konsert!”

I inledningen spelade och sjöng min ena systerson en egenskriven låt till sin morfar.
Senare sjöng en annan systerdotter en sång som pappa för många år sedan bad henne sjunga
i fall han skulle gå bort före mormor…
Ytterligare en systerson höll ett vackert och gripande tal.
Å även fast det var svårt så tog han sig igenom det…så starkt….

Prästen höll ett långt och vackert tal om pappa och återigen
slogs jag av vilken otrolig man han var och hur många människor
han berörde…..för mig var han ju ”bara pappa”….

Avslutningsvis sjöng pappa själv ”När solen färgar Juninatten”

Det var jobbigt, sorgligt men framförallt värdigt och väldigt vackert.
Så så vackert…å jag är glad att jag kan känna så.

Det var såklart fler av oss som var där som gärna hade velat säga några ord,
men att klara det en sån här dag är det inte många som gör
och bara för att man säger en sak högt blir det inte mer betydelsefullt.
Det viktiga är hur det känns i hjärtat….

Livesändningen gick bra och det var flera hundra som deltog på det sättet.
Jag tror att pappa skulle ha varit nöjd över det avsked han fick.

Efteråt åkte vi ju alla hem var och en till sitt och det var det enda som kändes märkligt.
Jag hade så gärna velat krama pappas lillebror och lillasyster
som trotsade pandemin och kom dit, trots lång resväg….
Det kändes ju så märkligt att de skulle sätta sig i bilen och åka hem igen…
..utan ens en liten bulle….

När pandemin är över ska vi ta en riktig hyllningsfest för pappa.
Kram Katarina

familj

Lilla älskade Sally

4 februari, 2021

I måndags var vi ju hos vovvedoktorn, Sally och jag…
Vi går ju dit var 10:e dag ungefär och lämnar blodprov som skickas i väg på analys.
Vi väntar fortfarande på provsvaren….
Än så länge har det ju inte hänt så mycket med hennes värden, trots att
vi höjt dosen av den medicin hon äter i ganska snabb takt.
Nu är hon uppe på en väldigt hög dos……så därför är det ju så konstigt att hon inte svarar.

Det råder ingen tvekan om att det verkligen är cushings sjukdom hon har…
Om det vore fel diagnos skulle hon ha blivit jättesjuk av medicinen.
Att Sally dessutom fått diabetes, orsakad av cushings gör inte saken bättre.
Hon svarar ju inte på insulinet heller och riskerar nu att snart bli blind om inget händer.
Ögonen har varit grumliga länge.
Hon fortsätter minska i vikt, äter som en häst,
dricker som ett sjölejon och sover väldigt mycket….

Det känns ärligt talat lite hopplöst just nu och om inte vändningen kommer snart
hamnar vi kanske i ett läge där vi måste fatta en väldigt jobbigt beslut…
Vår lilla vovveflicka tynar ju bokstavligen bort utan att vi kan göra något…

Hon har inte ont någonstans men mår inte så bra…..
Då är det verkligen toppen att ha stor tomt på landet när man ska rastas…

Man kan i lugn och ro speja och spana…
….skälla lite om man känner för det och göra skojiga spår i snön..;)
Å när man blir trött och kall har man nära in till värmen…

Min älskade vovveflicka…..
Vi vill ha dig kvar länge till <3

I morgon är det pappas begravning så i dag ska jag göra färdigt de sista
förberedelserna inför det.
Jag har sagt upp allt man ska säga upp och skickat i väg räkningar för betalning.
Nästa vecka ska jag börja med själva bouppteckningen….
Men en sak i taget…

Kram Katarina

Sally

Lite sommar tack

2 februari, 2021

I dag har bergochdalbanan rullat uppåt igen…
Längtar, längtar, längtar efter att allt det här jobbiga ska vara över
och att att världen ska se ut så här igen…

Kram Katarina

Pool